Vår egen förrädare handlar om ett brittiskt par som träffar på en rysk penningtvättare i Västindien. Vad John Le Carré sysslar med övergår mitt förstånd. Enkelt uttryckt förstår jag nästan ingenting. Förmodligen i en tanke att skriva roligt och underfundigt vävs tankar och repliker in i varandra så att jag i första hand blir förbryllad och i andra irriterad. Meningarna är hafsiga och avbrutna. Jag får verkligen koncentrera mig på vem som säger vad eller för den delen tänker. Och så håller det på utan att handlingen egentligen drivs framåt.
För att försvara Le Carré måste jag nämna att han har konkurrerat med fotbolls EM och att jag därför inte har läst så många sidor i taget. Samtidigt finns det ingenting i boken som har fått mig att vilja läsa mer av den. Ögonlocken har snabbt känts påfallande tunga och nu ger jag upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar