Det sista kungadömet utspelar sig i 800-talets England. Huvudperson är Uhtred, en nioårig pojke som blir tillfångatagen av danerna under deras invasion av England. Av olika skäl uppfostras han som en dan och lär sig att tycka om deras religion samt deras sätt att leva, där kämpen och krigaren glorifieras. Ett svek gör dock att han ofrivilligt tar sig tillbaka till sina egna och där hjälper kung Alfred att bekämpa inkräktarna.
Det här är en verkligt underhållande bok. Den skrivs på ett råbarkat och hastigt sätt. Det blir inga större miljöbeskrivningar eller känsloanalyser. Saker och ting sker utan omsvep och det känns efter ett tag helt rätt. En bok som har detta tema ska skrivas på just detta sätt. Känslan jag får är att jag läser något autentiskt och det beror mycket på just detta sätt att skriva samt att den är skriven i jag form.
Ett minus i boken är att när huvudpersonen Uhtred hoppar lite mellan de två motpolerna blir han utan omsvep accepterad var han än befinner sig. T ex så är han öppet för danerna i hela boken vilket syns tydligt gentemot hans landsmän. Det känns inte så troligt. Inte heller att han utan betänkligheter kan dräpa fiender oavsett vilken sida han står på.
En stor behållning i boken är danernas syn på katolicismen. Vid ett antal tillfällen har Cornwell fått mig att skratta riktigt högt. Det går ju att driva ganska skarpt med katolicismen, framförallt med tanke på hur den utövades under den här tiden. Och det blir perfekt när danerna med sin asatro ser på engelsmännen som fullständiga galningar när de ska be om och om igen och försaka all njutning som livet ger.
Samtidigt känns det som om boken saknar något för att bli en riktig höjdare men jag har svårt att sätta fingret på vad det är. Det enda jag kan tänka mig är att sättet boken är skriven på (som jag gillar) eventuellt gör den mindre engagerande och spännande.
Oavsett är det en bok att läsa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar