På upptäcktsfärd i den djupare delen av litteraturen med Paulo Coelho är alltid en utmaning. Hur det kom sig att det blev Veronika bestämmer sig för att dö vet jag inte men det är verkligen ingenting jag ångrar.
Veronika tar ett gäng med sömnpiller för att ta sitt liv. Hon misslyckas och får reda på att hennes självmordsförsök har gjort hennes hjärta så svagt att hon inte har mer än en vecka kvar i livet. Denna sista vecka får hon tillbringa på ett mentalsjukhus och det är där större delen av bokens handling utspelar sig. Extra roligt är att det är Ljubljana i Slovenien som är bokens geografiska plats. Det hör ju inte till vanligheten att detta lilla land får ha huvudrollen i en bok av en världsförfattare.
Det blir oundvikligt en del sjukdomsprat och vid ett kort ögonblick blir det lite tjatigt men det övervägs med råge av bokens starka sidor, nämligen alla underbara tankar och idéer som Veronika och några av de intagna har. Bland annat en härlig genomgång av ett förhållandes olika stadier som är härligt oromantiskt, avskalat och i mina ögon äkta. Jag blir så oerhört trött på alla filmers och böckers fantasivärld där det är så mycket gulli gull och paren är nykära i all evighet. Verkligheten är en annan och ibland undrar jag om en av orsakerna till alla skiljsmässor är att folk inte har vett att förstå skillnaden på ett verkligt förhållande och ett fiktivt.
Frågan om vem som är galen och inte är även den mycket intressant och underhållande. Fick mig att tänka på The Ark med låten It takes a fool to remain sane.
Slutet förvånade och gladde mig, det här gjorde verkligen Coelho bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar