Tre domare i ett fängelse ägnar sig åt utpressning. Deras offer är homosexuella män som ännu inte har "kommit ut". Till sin hjälp har de en försupen advokat som agerar brevbärare mellan fängelset och offren. Samtidigt är det valtider i USA och chefen för CIA tycker att budgeten till USA-s militära enheter krymper oroväckande fort. För att råda bot på detta försöker han tillsätta en egen presidentkandidat som ska gå till val på människors rädsla. Givetvis ordnar CIA chefen så människor faktiskt får något att oroa sig för. Dessa två parallella historier binds så småningom samman på ett inte helt överraskande sätt.
Ganska tidigt blir jag negativt inställd till boken. Det finns ingen karaktär att sympatisera med, ingen att tycka om. Ett ganska ovanligt fenomen. Dessutom är boken så amerikansk så att jag nästan storknar. Attityden, levnadssätten, människobilden och USA-s härskarteknik är jag ordentligt trött på. Allt känns XL och det är något som jag tidigare inte har brytt mig så mycket om men som numera stör.
Trots detta infinner sig sakta en känsla som jag känner igen från andra Grisham böcker. Han brukar få till det rejält på slutet. Kanske inte alltid så oväntat men han har en förmåga att vända upp och ner på händelserna så att det slutar på ett helt annat sätt än vad riktningen i boken antyder.
Denna känsla håller mig kvar i boken ända tills den är slut. Helt plötsligt är boken slut och mina förhoppningar om att slutet skulle höja boken grusades rejält. Visserligen har den inget definitivt slut utan lämnar en del åt fantasin vilket oftast är bra. Men eftersom jag hade förväntat en viss tempohöjning och flera alternativa slut på boken, blev jag rejält förvånad och besviken att den aldrig infann sig.
Det här är inte någon bok jag rekommenderar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar