Ett perspektiv på späkandet

Ett snett leende eller en huvudskakning. Förvåning och oförståelse. Ibland kanske faktiskt beundran men allt som oftast är den underförstådda meningen, dåre!

Kallbaden fortfarande med skräckblandad förtjusning men oj så gott det gör. 

Ibland sägs det även rent ut. Lite på skämt, lite på allvar. Dåre.

Min livsstil är inte normal eftersom de flesta faktiskt inte lever som jag. Att sticka ut och vara annorlunda är inte syftet (eller jo, kanske lite :).

- Fastan.
- Mitt sätta att äta.
- Rörelsen/träningen varje dag.
- Kallbaden.
- Min minimala skärmtid.
- Att stå upp i möjligaste mån.

Detta är några av av de saker jag gör som sticker ut och det intressanta är att gör du annorlunda är du per automatik inte normal.

Löpning som avslutas med ett dopp. Leder varje gång till en mental seger. Känner mig urstark efteråt.

Asket, stoiker, spartan eller bara dåre.

Men det är ju inte så att jag amputerar vissa kroppsdelar eller sysslar med åderlåtning. Det jag gör gör jag för att jag vet att det får mig att må bra. Väldigt bra. Här och nu och säkerligen investerar jag riktigt bra inför framtiden. Sen finns det inga garantier naturligtvis, men, men....

Hursomhelst är det inte modernt att i dagens samhälle medvetet frånsäga sig bekvämlighet och det är där späkandets perspektiv kommer in.

Vem utsätter sig för vad? Vad är gott för oss och inte?

Dålig sömn, undermålig kost och rörelse. Stress och ständig skärmtid. Noll reflektion och lugn.

Detta är tyvärr det normala men få ifrågasätter. Vem skulle le snett, skaka på huvudet eller rakt ut säga dåre till den normale?

Mår jag bra eller inte? Den frågan måste vi ställa oss om och om igen och förhoppningsvis finner vi motivation och ork att ändra på det som eventuellt är fel. Men först krävs kunskap och insikt och det kommer inte av sig självt. Knappast heller det aktiva agerandet som behöver segra över det vi avskyr allra mest - MOTSTÅND!