Drivkraft av Daniel H Pink

En bok om drivkraft och motivation måste naturligtvis läsas. Huvuddelen av boken berör skillnaden mellan yttre och inre motivation. Hur viktigt är det med piska och morot jämfört med den inre drivkraften? Den som kommer av lust och som inte påverkas så mycket av yttre faktorer.

Pink menar att det finns poänger med dem alla men att vi tyvärr fortfarande är fast i det gamla tänket med piska och morot. Tyvärr, eftersom den inre drivkraften generellt är överlägsen den yttre och där den yttre till och med kan vara kontraproduktiv. 

Via olika bra exempel och hänvisningar till forskning, bland annat hänvisar han till en del andra böcker jag läst tidigare som Flow av Mihaly Csikszentmihalyi, tydliggör han på ett bra sätt sin ståndpunkt. Boken är bra men alldeles för lång trots att den bara är på cirka 200 sidor. Idel upprepningar som i längden inte tillför så mycket gör att jag känner att det hade räckt med 50 sidor.

Nexus av Yuval Noah Harari

Vad är information? Är den sann eller inte och hur har människan använt sig av den genom historien? I Nexus går Harari igenom det historiska perspektivet för att på så sätt resonera och spekulera i vad AI innebär för oss och kommer att innebära för oss i framtiden.

Boken är suverän! En riktig bladvändare där varenda sida är intressant och där alla historiska jämförelser gör det enkelt att hänga med och förstå problematiken och utmaningarna med algoritmer och AI. För det är riskerna med AI som är kärnan enligt Harari. Nog för att det finns fördelar  men han vill med den här boken väga upp mot alla rosenskimrande förhoppningar.

Boken berör framförallt samhället utifrån ett större perspektiv men det är inte svårt att se sig själv i smeten och få sig en och annan funderare över hur man själv agerar och interagerar. Vi är alla mer eller mindre beroende och insyltade i den digitala världen och jag tycker som alltid att det är viktigt att analysera sitt eget beteende för att medvetandegöra.

Mår jag bra av mitt digitala användande eller inte? Hur påverkas jag? Bör jag ändra på något?

Dessa små individuella frågor dyker upp hos mig även om det inte är det som boken fokuserar på. Istället är det de stora kugghjulen och där huvudfrågan är om vi kommer kunna kontrollera AI eller inte?

På sätt och vis var den här boken kanske inte klockren för just mig att läsa. Den tar upp farhågorna och det negativa till något jag redan är negativ till. 

Är du det minsta intresserad av samhället, historia och religion eller för den delen framtiden är den här boken mycket väl investerad tid.

Stulet fokus av Johann Hari

Återigen en bok alla borde läsa, få kommer att läsa och de som allra mest skulle behöva knappast kommer att läsa.

Något pessimistiskt men det är också det som är grundproblemet idag. Vi är kidnappade utifrån många yttre faktorer och har man väl hamnat i smeten är det enormt svårt att ta sig ur den eftersom vi helt enkelt inte vill. De snabba och ständiga kickarna lurar oss och får oss inte se problematiken förrän det är försent. Förrän du har drunknat fullständigt och "plötsligt" begriper att du befinner dig i total ohälsa för att kropp och/eller knopp totalt säger ifrån.

Bokens utgångspunkt är att Hari reflekterar över sitt eget och andras missbruk och beslutar sig för att stänga av totalt från allt vad som luktar skärm och internet. Han flyttar ut i obygden i några månader för att se hur han upplever det och sen jagar han forskare för att ta reda på vad de säger om vad det är som stjäl vårt fokus och koncentration.

Jag tycker att inledningen är ok men sen blir det riktigt riktigt bra. Det jag framförallt tycker om är att Hari tar ett holistiskt perspektiv. Han går naturligtvis igenom skärmarna, apparna och algoritmerna men också rörelsen, maten och gifterna omkring oss. 

Kapitlet om adhd och vurmen för medicinering vill jag köra ner i halsen på skolsverige som inte gör mycket rätt för att ge våra elever förutsättningar att på riktigt må bättre och prestera bättre.

En mycket läsvärd bok. Hoppas många, trots min pessimistiska inledning orkar läsa den.

Härskaren Vasa av Gustaf Skördeman

Den här andra boken sträcker sig från 1523-1536. Vasa är kung och få slåss mot ständiga uppror och inre intriger. Han blir räddare för att mista kronan och därmed brutalare mot allt och alla. Samtidigt är han på jakt efter en prinsessa för att stärka sin position men det där landet i norr med en person till kung utan kungablod lockar inte. 

Återigen en mycket bra bok som ger en intressant bild och som verkligen inte skönmålar Vasa. Förföljelsemanin gör honom inte direkt sympatisk men det är också intressant hur han spelar ut motståndare och kanske inbillade motståndare för att befästa sin position. Extra intressant med Nils Sture och hans försök att återta makten.

Mycket läsvärd. Del tre har ännu inte anlänt så det blir att vänta.

Rebellen Vasa av Gustaf Skördeman

Riktig bra bok om Gustav Vasa. Spännande med bra driv genom korta kapitel där man får följa Vasa från 1520-1523. Hans tid under Sten Sture och den ständiga maktkampen, tiden under fångenskap och tiden när han kommer tillbaka till Sverige och leder upproret mot Kristian tyrann. Tyrann är ordet för inte sjutton skönmålar Skördeman Kristians roll i historien.

Stort fokus på Vasa naturligtvis men även på människorna runtikring honom och förutom att få en historielektion blir är det som sagt ett fint driv i berättelsen. En riktig bladvändare och det blir bok nummer två i serien med en gång.

Mord och ingen julefrid av Arne Dahl, Åke Edwardsson mfl

Alltid trevligt med noveller och alltid kul med lite mord. Alla bra och några lite bättre av fler av Sveriges ledande författare inom området. 

Läsvärt.

Skam den som ger sig av Charlotte Kalla och Johan Esk

 Få är väl så folkkära som Charlotte Kalla. Det genuina och äkta i hennes känsloregister och givetvis prestationenrna där några av dem är magiska. Jag glömmer aldrig den där stafetten när vi ligger hopplöst långt efter inför sista sträckan och Kalla tar in mer och mer och tillslut vinner. Den gången satt vi i bilen på väg till Jönköping och lyssnade på radiosporten. Oj oj vilken spänning och underhållning. Taket i bilen höll på att lyfta och att få komma fram till en tv och få se bedriften. Magiskt.

Boken är väldigt bra och känns mer som en gammal hederlig självbiografi än Klufts (som jag läste precis innan den här boken) i idrottsämnet där nostalgierna blir många för mig som läsare när de olika mästerskapen gås igenom. Utöver det idrottsliga reagerade jag extra på två saker. 

Först den där hemska skamrösten Kalla redogör för. Var kommer den ifrån? Varför? Hur kan den fortgå efter alla succéer? Eller är det delvis tack vare den som alla framgångar kommit? Och är den mer förekommande hos kvinnor? I så fall varför?

Den andra saken jag reagerar på är kosten. Jag vet hur de äter i skidlandslaget och i den här boken bekräftas det. Intressant då att få ta del av den stora problematiken med utebliven mens, energibrister och viktproblematik. Jag är övertygad om att kunskapsnivån fortfarande är eftersatt i elitidrotten vilket egentligen är konstigt men jag tror att det är en ideologisk fråga. Man är inte villig att ta till sig ny kunskap utan är fast i gamla hjulspår. Fler och fler går över till en lågkolhydratkost även bland eliten där Djokovic kanske är det mest kända exemplet och jag har hört att fler och fler i längdeliten också går över eller vill gå öven men i s m y g eftersom det sitter så hårt i väggarna vad som är "rätt" och inte. Men om det nu är rätt? Varför alla dessa problem? Elitidrott är inte hälsosamt men att den brottas med så många kost- energi- och näringsrelaterade problem är inte rimligt. Då har man ett bekymmer som enbart löses genom att göra på ett annat sätt och inte mer av samma. 

Sammantaget är detta en väldigt bra bok men härlig nostalgi men som också tar upp olika problem och svåra avvägningar.