Mina vänner av Fredrik Backman

Jösses, var ska jag börja?

Fredrik Backman är fantastisk. Egentligen räcker det som beskrivning. Läs!

Han är en mästare på att fånga dubbelheten i både människor och känslor. Det finns ingen annan författare som är så bra som han på att röra sig mellan det roliga och det tragiska, det upplyftande och det hemska. Att läsa hans böcker är att leva. Det är en känslomässig bergochdalbana som är underbar att få uppleva. 

"Mina vänner" handlar om trasig ungar och deras vänskap, där en tavlas tillkomst är utgångsläget men där allt runtomkring är det viktiga. Handlingen utspelar sig under två olika tidsperioder med 25 års mellanrum där tavlans tillkomst är den ena och den färdiga tavlans resa är den andra. En resa som bit för bit närmar sig svaret på vad som egentligen hände för 25 år sedan. 

Lewismannen av Peter May

Fin har sagt upp sig som polis och återvänder till sin barndomsö där man hittar ett lik i en mosse. Efter en DNA analys visar sig att liket på något sätt är släkt med Marsalis (Fins barndomskärlek) far och Fin beslutar sig för att försöka ta reda på så mycket som möjligt innan den riktiga polisen skickar över sina utredare.

I jakten på klarhet visar det sig att Marsalis far har en hel del hemligheter i bagaget men det går inte att få något vettigt ur honom eftersom han redan är i den dementa dimman.

Boken utspelar sig i två tidsperioder. Det som händer här och nu samt det som läsaren får veta utifrån den demente Tormods minnen om vad det var som hände honom under hans barndom. 

Det här är min andra Peter May bok och jag gillar den skarpt. Jag tycker om det karga och hårda i miljön och människorna. Det är som en oas mot frigolitsamhället vi har runt omkring oss idag. Det är intressant och lagom spännande. Ingen stressig bladvändare och det är som att varje ord är viktigt att läsa. Sen är det väldigt underhållande med Tormods förvirrade tankar om här och nu. Demens misstänker jag är oerhört jobbigt för både den som råkar ut för det och alla närstående och även om jag inte har några egna erfarenheter av det ännu känns berättandet i Lewismannen väldigt äkta i tragiken men även humorn i vad som sägs och tänks.

Avslutningsvis tycker jag att slutet på boken är fenomenalt.

Förrädaren av Simon Scarrow

Macro och Catos skickas i den här boken österut på olika uppdrag för att bekämpa Parthien. För Catos del handlar det om att ta sig fram till Parthien för att förhala ett eventuellt krig eftersom armén inte är redo och utsikterna för att överhuvudtaget komma fram är mörka. Macro å sin sida får hantera en allt mer missnöjd armé som får slita mot både hunger och den stenhårde generalen Corbulo. 

Fantastiskt att Scarrow fortsatt håller mig intresserad av den här bokserien. Det är trots allt bok 18 och jag kommer garanterat fortsätta läsa. Fantastiskt också att just den här boken är riktigt, riktigt bra. Den sticker kanske ut lite i och med att Scarrow delar upp de två huvudpersonerna på ett sätt som jag inte kan minnas att han har gjort tidigare. Det blir lite hopp mellan Macro och Cato i berättelsen och därmed ett antal "cliffhangers" som väcker nyfikenhet och läslust.

Tur och retur av Mats Sundin och Amy Stuart

Det är alltid roligt att läsa om idrottare som man själv har följt i alla år. Jag hade ett stort hockeyintresse under just den era som Mats Sundin var en del av både vad gällde NHL och landslaget. Att få ta del av Mats resa var intressant men jag tycker att boken är för kort. Han hade en lång karriär och det blir lite som att mycket ska avhandlas och därmed skrapas det bara på ytan. Jag hade inte haft några problem ifall boken varit dubbelt så lång. Det går lite för fort fram. Fler detaljer tack.

Sen blir jag alltid lika besviken när lagsportsidrottare eller de som sysslat med det såsom domare (Jonas Eriksson) eller tränare inte har med listor över:

- Vilka de bästa medspelarna var och varför.

- Vilka motståndare som var bäst, jobbigast, grinigast eller roligast. 

Gärna både utifrån ett nationellt och ett internationellt perspektiv.

Läsvärd bok och kul att återuppleva idrottshistoria.

En krigets och kärlekens man av Robert Harris

Storbritanniens premiärminister H.H. Asquith har en kärleksaffär med den betydligt yngre Venetia Stanley och med henne delar han via brevkorrespondens allt. Sina känslor och tankar men också hemlig information under Första Världskriget.

Denna korrespondens kommer till Scotland Yards kännedom och underrättelseofficeren Deemer får i uppdrag att ta reda på vad det egentligen är som skrivs och ifall informationen läcker ut till motståndarna i kriget.

Samtliga brev och telegram från Asquith som citeras i boken är autentiska.

Robert Harris är en favorit och trots att den här boken verkade handla om en relation, vilket inte lockade jättemycket, ville jag naturligtvis läsa.

En bra författare är en bra författare men tyvärr räckte inte det den här gången. Asquith verkar verkligen ha en skruv lös och till en början är det intressant men eftersom det inte händer så mycket utan mest är en korrespondens mellan en relationellt sjuk individ och en kvinna som tillslut försöker värja sig blir det ointressant och tjatigt.

Hade handlingen inte haft en verklighetsförankring så hade jag lagt ifrån mig boken efter halva. Nu valde jag att fortsätta och med facit i hand ångrar jag mig. Boken fortsatte på samma sätt och blev därmed bara sämre och sämre. Tillslut översiktsläste jag bara för att få en uppfattning om vad som skulle hända på slutet.

Nej. Det här var med marginal den absolut sämsta boken av Robert Harris. Trots att det var lite kul att ta del av Winston Churchills galenskap.

Ändå läsvärd? Kanske. Det beror nog väldigt mycket på hur man är som person. Jag för min del går alltid igång på saker som har en verklighetsförankring men klarade inte av allt det relationella tramset. 

1914 Stridens skönhet och sorg av Peter Englund

I den här boken skildrar Englund ett 20-tal personers (i princip alla okända förutom Kafka så vitt jag vet) erfarenheter av det det första krigsåret. Det är hopp, glädje och förväntningar men tids nog också insikter om alla mörka sidor som krig faktiskt för med sig. 

Den här boken var en "emellanböcker-bok" för mig vilket hade sina för- och nackdelar. Boken är intressant och lättläst med korta kapitel samtidigt som det verkligen inte är en bok jag klarade av att läsa någon längre tid. Det var helt enkelt inte spännande eller kanske intressant nog för att ögonen skulle hålla sig öppna. Därför tyckte jag att det var bra att läsa den lite då och då. Samtidigt går det inte komma ifrån att en del av helheten försvinner när det är långt mellan gångerna. 

Mörkläggning av Simon Scarrow

I december 1939 hittas en kvinna mördad i Berlin. Kriminalinspektör Schenke tilldelas på oklara grunder fallet och han inser snabbt att trycket "uppifrån" är stort och att han motvilligt kommer dras in i det politiska maktspelet. En situation som förvärras av att han inte har gått med i nazistpartiet.

När jag såg att Scarrow hade sadlat om från romarriket till andra världskriget blev jag genast intresserad. Jag tycker mycket om serien om Macro och Cato och är genuint imponerad över hur han har lyckats hålla mitt intresse vid liv trots att bokenserien väl är uppe i omkring 20 böcker. Jag blev också intresserad över hur lik den här boken skulle vara de om romarriket. Samma upplägg, stil och humor? Likadant behöver inte vara fel man skulle kunna uppfattas som lite tjatigt och rent av tråkigt. 

Och visst går det att dra paralleller men i grund och botten är det här en helt annan bok och den är riktigt, riktigt bra. 

Spännande handling där det där mörka täcket med hotet från politiken hela tiden finns med som en oro. Kanske att mördarens motiv känns lite.....

Vill ju inte avslöja men det är egentligen det enda som eventuellt är negativt. Ser verkligen fram emot nästa bok i den här serien.