En krigets och kärlekens man av Robert Harris

Storbritanniens premiärminister H.H. Asquith har en kärleksaffär med den betydligt yngre Venetia Stanley och med henne delar han via brevkorrespondens allt. Sina känslor och tankar men också hemlig information under Första Världskriget.

Denna korrespondens kommer till Scotland Yards kännedom och underrättelseofficeren Deemer får i uppdrag att ta reda på vad det egentligen är som skrivs och ifall informationen läcker ut till motståndarna i kriget.

Samtliga brev och telegram från Asquith som citeras i boken är autentiska.

Robert Harris är en favorit och trots att den här boken verkade handla om en relation, vilket inte lockade jättemycket, ville jag naturligtvis läsa.

En bra författare är en bra författare men tyvärr räckte inte det den här gången. Asquith verkar verkligen ha en skruv lös och till en början är det intressant men eftersom det inte händer så mycket utan mest är en korrespondens mellan en relationellt sjuk individ och en kvinna som tillslut försöker värja sig blir det ointressant och tjatigt.

Hade handlingen inte haft en verklighetsförankring så hade jag lagt ifrån mig boken efter halva. Nu valde jag att fortsätta och med facit i hand ångrar jag mig. Boken fortsatte på samma sätt och blev därmed bara sämre och sämre. Tillslut översiktsläste jag bara för att få en uppfattning om vad som skulle hända på slutet.

Nej. Det här var med marginal den absolut sämsta boken av Robert Harris. Trots att det var lite kul att ta del av Winston Churchills galenskap.

Ändå läsvärd? Kanske. Det beror nog väldigt mycket på hur man är som person. Jag för min del går alltid igång på saker som har en verklighetsförankring men klarade inte av allt det relationella tramset. 

1914 Stridens skönhet och sorg av Peter Englund

I den här boken skildrar Englund ett 20-tal personers (i princip alla okända förutom Kafka så vitt jag vet) erfarenheter av det det första krigsåret. Det är hopp, glädje och förväntningar men tids nog också insikter om alla mörka sidor som krig faktiskt för med sig. 

Den här boken var en "emellanböcker-bok" för mig vilket hade sina för- och nackdelar. Boken är intressant och lättläst med korta kapitel samtidigt som det verkligen inte är en bok jag klarade av att läsa någon längre tid. Det var helt enkelt inte spännande eller kanske intressant nog för att ögonen skulle hålla sig öppna. Därför tyckte jag att det var bra att läsa den lite då och då. Samtidigt går det inte komma ifrån att en del av helheten försvinner när det är långt mellan gångerna. 

Mörkläggning av Simon Scarrow

I december 1939 hittas en kvinna mördad i Berlin. Kriminalinspektör Schenke tilldelas på oklara grunder fallet och han inser snabbt att trycket "uppifrån" är stort och att han motvilligt kommer dras in i det politiska maktspelet. En situation som förvärras av att han inte har gått med i nazistpartiet.

När jag såg att Scarrow hade sadlat om från romarriket till andra världskriget blev jag genast intresserad. Jag tycker mycket om serien om Macro och Cato och är genuint imponerad över hur han har lyckats hålla mitt intresse vid liv trots att bokenserien väl är uppe i omkring 20 böcker. Jag blev också intresserad över hur lik den här boken skulle vara de om romarriket. Samma upplägg, stil och humor? Likadant behöver inte vara fel man skulle kunna uppfattas som lite tjatigt och rent av tråkigt. 

Och visst går det att dra paralleller men i grund och botten är det här en helt annan bok och den är riktigt, riktigt bra. 

Spännande handling där det där mörka täcket med hotet från politiken hela tiden finns med som en oro. Kanske att mördarens motiv känns lite.....

Vill ju inte avslöja men det är egentligen det enda som eventuellt är negativt. Ser verkligen fram emot nästa bok i den här serien.

Treblinka comedy club av Åke Edwardsson

Arnes familj lämnade Tyskland under de svåra åren på 20-talet och flyttade till USA. När andra världskriget tar fart vill Arne tillbaka till Berlin för att försöka hjälpa sin kusins familj bort från nazismens Tyskland. Officiellt är han en journalist och eftersom han är halvjude och ser ut som en arier tror han att han har en bra täckmantel för att kunna klara av uppdraget han har gett sig själv. 

Väl i Berlin gäller det att vara försiktig för att inte väcka misstankar samtidigt som han måste ta risker för att kunna nå sitt mål.

Jag tycker att boken är riktigt bra. Dels ger den en väldigt bra bild av Tyskland under den här tiden och det finns en påtaglig nerv boken igenom med tanke på misstänksamheten som hela tiden finns och de uppenbara riskerna och konsekvenserna ifall fel personer får reda på vem Arne är och vad han försöker genomföra. Samtidigt finns hela tiden en komisk sida, en hel del galghumor, som jag verkligen uppskattar. 

En intressant detalj är att dialogen boken igenom är väldigt rak vilket är ovanligt. Här finns inget utrymme för omskrivningar utan det är verkligen pang på med vad man vill och tycker och det känns väldigt äkta. Ungefär att det i krissituationer inte finns tid för en massa skitsnack. 

Paradis city av Jens Lapidus

I ett nära framstående Sverige har det mesta gått åt skogen. Segregationen och kriminaliteten är stor och därför har staten valt att bygga murar runt vissa områden för att kunna skydda resten av befolkningen. När inrikesministern ska hålla tal inne i ett sådant här särområde eller Paradis city blir hon kidnappad och för att leta reda på henne tar polisen hjälp av en kriminell, före detta MMA-fighter med njursvikt.

Jag gick igång på upplägget i boken och känslan förstärktes av att min bror tyckte den var väldigt bra. Att jag dessutom precis hade läst den utomordentliga Folkets hjälte av Jens Ganman som har ett liknande tema förstärkte ytterligare.

Magplask. 

Egentligen räcker det med att läsa första stycket ovan. Rimligt att en inrikesminister ska in i det där helvetet som har murats in? Staten murar in folk men de har ändå rösträtt? Skickar in en kriminell MMA-fighter med njursvikt?

Jag tycker boken är riktigt dålig. Karaktärerna är bleka och mängder med saker som händer är så ologiska att jag till en början anade en sorts bluff. Att jag tids nog skulle få till mig att det inte var så enkelt och enfaldigt som det verkade. Tex öppnandet av ett kassaskåp. Dagisnivån gjorde att jag anade att det där kassaskåpet inte alls var gjort för att låsa in hemligheter utan för att de skulle upptäckas. Men icke.

Jag har inte läst många Lapidusböcker men han anses ju vara en erkänt duktig författare som dessutom filmatiserats men det här är riktigt dåligt.

Hade han bråttom? Eller är inte målgruppen vuxna människor? Samtidigt lite orättvist mot ungdomsböcker som generellt är väldigt bra. 

Folkets hjälte av Jens Ganman

I ett nutida eller i ett snart framtida Sverige börjar en person mörda kriminella för att städa upp där staten misslyckats. Reaktionerna bland många är som titeln antyder positiv.

Det här är en fantastiskt intressant, aktuell, spännande och humoristisk bok. En riktig bladvändare där samhällskritiken är som piskrapp boken igenom och den för på ett väldigt bra sätt fram både vänsterns och högerns åsikter och tankar om hur samhället ska skötas och se ut. Många av personerna i boken är verkliga och i de fall de inte nämns med namn framgår det mer än tydligt vem den verkliga personen är vilket i sig blir väldigt roligt. 

Förutom det jag redan nämnt ovan ställs väldigt många viktiga frågor på sin spets i den här boken. Politiken och ideologier i all ära men hur kommer det se ut i Sverige framöver om brottsligheten fortsatt få ta mark? Om det statliga våldsmonopolet fortsätter tappa och ifall vårt förtroende för våra medier och myndigheter forsätter att bli sämre och sämre? 

Kommer privatpersoner då ta lagen i egna händer?

Det här är en riktigt, riktigt bra bok. För att kunna uppskatta den fullt ut tror jag att man behöver vara politiskt intresserad och ha några år på nacken för att man ska förstå alla poänger (både nutida och historiska) som Ganman hela tiden gör. 

Samtidigt. Är du ung, väldigt vänster och totalt humorbefriad kommer du nog tycka den totala motsatsen. 

Hjärna, gener & jävlar anamma av Torkel Klingberg

 Hur lär vi (framförallt barn) oss bäst och vad är det som påverkar? 

I den här boken redogör Torkel Klingberg både för sin egna och andras forskning på området och slutsatserna är i mitt tycke logiska och inte direkt revolutionerande. 

En del lär sig snabbt och en del lär sig långsamt men vi kan ändå nå lika långt. Därmed är tiden vi lägger ner på arbetet/pluggandet inte oviktigt. Framförallt för de som har det svårt. Tyvärr är det sällan så eftersom de som har det svårt inte gärna lägger mer tid. Grit eller jävlar anamma är viktigt.

Miljö och generna är inte oviktiga och inte heller motivationen och det är skillnad på inre och yttre motivation. 

Den här boken här bra på flera sätt. Dels är den lättläst med korta kapitel men den är också som en liten sammanfattning av ett flertal andra böcker i ämnet som mer går på djupet i de olika delarna. Tex Grit.