I sista boken om Avdelning Q kommer spikpistolsfallet ikapp Carl Mörk och han hamnar i väntan på häktet/fängelset där han ligger riktigt risigt till eftersom de andra internerna mycket väl vet vem han är och eftersom någon dessutom har satt ett pris på hans huvud vilket gör att alla är mer än villiga att ta kol på honom. Carls kollegor nystar i det förgångna för att få klarhet i vem som försöker göra sig av med Carl men också för att kunna fria honom.
Boken som helhet är spännande och bra men den är inte lika bra som de andra (hur jag nu kan jämföra det efter så många års läsning av serien)? Men anledningen är att den här boken saknar något som alla de andra har haft och det är "tugget" de härliga dialogerna mellan Carls och de andra i gruppen (framförallt med Assad). Den dimensionen finns knappt med alls och det gör boken fattigare eftersom det varit en så tydlig ingrediens som särskiljt den här bokserien/deckaren från andra.
Synd men den är givetvis läsvärd ändå.
