Tusenårsriket av Tonny Gullöv

Ulv växer upp i Britannien men blir tillfångatagen av daner och fastkedjad vid årorna. Han är halvdan och kommer så småningom till danernas rike där han får reda på mer om sitt ursprung. Med tur och skicklighet lyckas han både hålla sig vid liv och ta flera steg på den sociala stegen.  

Tiden vid årorna är inte dålig men väl lång. Därefter är det riktigt hög klass med härlig läslust. Det är brutalt, intressant och spännande. Lätt att känna med Ulv trots, eller tack vare,  hans dumhet och arrogans. Känslan att han snart mister huvudet finns med mest hela tiden. 

Parallellen till Bernard Cornwells böcker om Uthred är slående men i och med att handlingen framförallt utspelar sig i dagens Danmark blir det ändå annorlunda. 

Ser fram emot nästa bok i serien.

Almedalen har fallit av Erik Lewin

Terrorister genomför en attack under Almedalsveckan och tar förutom politikerna och höga personer inom näringslivet hela Visby som gisslan. Med regeringen satt ur spel tvingas de som är kvar att få till ett samarbete mellan bland annat militären och polisen för att få ordning på situationen och ta beslut om hur man ska gå tillväga för att lösa situationen.

Det här är en "actionfilm" rakt av. Inte mycket till djup men intressant i att det faktiskt inte känns omöjligt att något sådant här skulle kunna hända. Intressant också i splittringen och osäkerheten bland de med makt och inflytande. Vem ska göra vad, vem går att lita på och vad säger våra lagar och regler? Och hur går man tillväga när lagarna och reglerna inte är skrivna för den här typen av situation?

Jag tycker att boken är bra förutsatt att förväntningarna är de rätta. Samtidigt tänker jag att boken helt klart hade kunnat vara klart mycket bättre om det hade haft ett större djup i karaktärerna som är med. Det är väldigt ytligt och jag får ingen emotionell koppling till någon av karaktärerna. 

Mina vänner av Fredrik Backman

Jösses, var ska jag börja?

Fredrik Backman är fantastisk. Egentligen räcker det som beskrivning. Läs!

Han är en mästare på att fånga dubbelheten i både människor och känslor. Det finns ingen annan författare som är så bra som han på att röra sig mellan det roliga och det tragiska, det upplyftande och det hemska. Att läsa hans böcker är att leva. Det är en känslomässig bergochdalbana som är underbar att få uppleva. 

"Mina vänner" handlar om trasig ungar och deras vänskap, där en tavlas tillkomst är utgångsläget men där allt runtomkring är det viktiga. Handlingen utspelar sig under två olika tidsperioder med 25 års mellanrum där tavlans tillkomst är den ena och den färdiga tavlans resa är den andra. En resa som bit för bit närmar sig svaret på vad som egentligen hände för 25 år sedan. 

Lewismannen av Peter May

Fin har sagt upp sig som polis och återvänder till sin barndomsö där man hittar ett lik i en mosse. Efter en DNA analys visar sig att liket på något sätt är släkt med Marsalis (Fins barndomskärlek) far och Fin beslutar sig för att försöka ta reda på så mycket som möjligt innan den riktiga polisen skickar över sina utredare.

I jakten på klarhet visar det sig att Marsalis far har en hel del hemligheter i bagaget men det går inte att få något vettigt ur honom eftersom han redan är i den dementa dimman.

Boken utspelar sig i två tidsperioder. Det som händer här och nu samt det som läsaren får veta utifrån den demente Tormods minnen om vad det var som hände honom under hans barndom. 

Det här är min andra Peter May bok och jag gillar den skarpt. Jag tycker om det karga och hårda i miljön och människorna. Det är som en oas mot frigolitsamhället vi har runt omkring oss idag. Det är intressant och lagom spännande. Ingen stressig bladvändare och det är som att varje ord är viktigt att läsa. Sen är det väldigt underhållande med Tormods förvirrade tankar om här och nu. Demens misstänker jag är oerhört jobbigt för både den som råkar ut för det och alla närstående och även om jag inte har några egna erfarenheter av det ännu känns berättandet i Lewismannen väldigt äkta i tragiken men även humorn i vad som sägs och tänks.

Avslutningsvis tycker jag att slutet på boken är fenomenalt.

Förrädaren av Simon Scarrow

Macro och Catos skickas i den här boken österut på olika uppdrag för att bekämpa Parthien. För Catos del handlar det om att ta sig fram till Parthien för att förhala ett eventuellt krig eftersom armén inte är redo och utsikterna för att överhuvudtaget komma fram är mörka. Macro å sin sida får hantera en allt mer missnöjd armé som får slita mot både hunger och den stenhårde generalen Corbulo. 

Fantastiskt att Scarrow fortsatt håller mig intresserad av den här bokserien. Det är trots allt bok 18 och jag kommer garanterat fortsätta läsa. Fantastiskt också att just den här boken är riktigt, riktigt bra. Den sticker kanske ut lite i och med att Scarrow delar upp de två huvudpersonerna på ett sätt som jag inte kan minnas att han har gjort tidigare. Det blir lite hopp mellan Macro och Cato i berättelsen och därmed ett antal "cliffhangers" som väcker nyfikenhet och läslust.