Paradis city av Jens Lapidus

I ett nära framstående Sverige har det mesta gått åt skogen. Segregationen och kriminaliteten är stor och därför har staten valt att bygga murar runt vissa områden för att kunna skydda resten av befolkningen. När inrikesministern ska hålla tal inne i ett sådant här särområde eller Paradis city blir hon kidnappad och för att leta reda på henne tar polisen hjälp av en kriminell, före detta MMA-fighter med njursvikt.

Jag gick igång på upplägget i boken och känslan förstärktes av att min bror tyckte den var väldigt bra. Att jag dessutom precis hade läst den utomordentliga Folkets hjälte av Jens Ganman som har ett liknande tema förstärkte ytterligare.

Magplask. 

Egentligen räcker det med att läsa första stycket ovan. Rimligt att en inrikesminister ska in i det där helvetet som har murats in? Staten murar in folk men de har ändå rösträtt? Skickar in en kriminell MMA-fighter med njursvikt?

Jag tycker boken är riktigt dålig. Karaktärerna är bleka och mängder med saker som händer är så ologiska att jag till en början anade en sorts bluff. Att jag tids nog skulle få till mig att det inte var så enkelt och enfaldigt som det verkade. Tex öppnandet av ett kassaskåp. Dagisnivån gjorde att jag anade att det där kassaskåpet inte alls var gjort för att låsa in hemligheter utan för att de skulle upptäckas. Men icke.

Jag har inte läst många Lapidusböcker men han anses ju vara en erkänt duktig författare som dessutom filmatiserats men det här är riktigt dåligt.

Hade han bråttom? Eller är inte målgruppen vuxna människor? Samtidigt lite orättvist mot ungdomsböcker som generellt är väldigt bra. 

Folkets hjälte av Jens Ganman

I ett nutida eller i ett snart framtida Sverige börjar en person mörda kriminella för att städa upp där staten misslyckats. Reaktionerna bland många är som titeln antyder positiv.

Det här är en fantastiskt intressant, aktuell, spännande och humoristisk bok. En riktig bladvändare där samhällskritiken är som piskrapp boken igenom och den för på ett väldigt bra sätt fram både vänsterns och högerns åsikter och tankar om hur samhället ska skötas och se ut. Många av personerna i boken är verkliga och i de fall de inte nämns med namn framgår det mer än tydligt vem den verkliga personen är vilket i sig blir väldigt roligt. 

Förutom det jag redan nämnt ovan ställs väldigt många viktiga frågor på sin spets i den här boken. Politiken och ideologier i all ära men hur kommer det se ut i Sverige framöver om brottsligheten fortsatt få ta mark? Om det statliga våldsmonopolet fortsätter tappa och ifall vårt förtroende för våra medier och myndigheter forsätter att bli sämre och sämre? 

Kommer privatpersoner då ta lagen i egna händer?

Det här är en riktigt, riktigt bra bok. För att kunna uppskatta den fullt ut tror jag att man behöver vara politiskt intresserad och ha några år på nacken för att man ska förstå alla poänger (både nutida och historiska) som Ganman hela tiden gör. 

Samtidigt. Är du ung, väldigt vänster och totalt humorbefriad kommer du nog tycka den totala motsatsen. 

Hjärna, gener & jävlar anamma av Torkel Klingberg

 Hur lär vi (framförallt barn) oss bäst och vad är det som påverkar? 

I den här boken redogör Torkel Klingberg både för sin egna och andras forskning på området och slutsatserna är i mitt tycke logiska och inte direkt revolutionerande. 

En del lär sig snabbt och en del lär sig långsamt men vi kan ändå nå lika långt. Därmed är tiden vi lägger ner på arbetet/pluggandet inte oviktigt. Framförallt för de som har det svårt. Tyvärr är det sällan så eftersom de som har det svårt inte gärna lägger mer tid. Grit eller jävlar anamma är viktigt.

Miljö och generna är inte oviktiga och inte heller motivationen och det är skillnad på inre och yttre motivation. 

Den här boken här bra på flera sätt. Dels är den lättläst med korta kapitel men den är också som en liten sammanfattning av ett flertal andra böcker i ämnet som mer går på djupet i de olika delarna. Tex Grit.