Drivkraft av Daniel H Pink

En bok om drivkraft och motivation måste naturligtvis läsas. Huvuddelen av boken berör skillnaden mellan yttre och inre motivation. Hur viktigt är det med piska och morot jämfört med den inre drivkraften? Den som kommer av lust och som inte påverkas så mycket av yttre faktorer.

Pink menar att det finns poänger med dem alla men att vi tyvärr fortfarande är fast i det gamla tänket med piska och morot. Tyvärr, eftersom den inre drivkraften generellt är överlägsen den yttre och där den yttre till och med kan vara kontraproduktiv. 

Via olika bra exempel och hänvisningar till forskning, bland annat hänvisar han till en del andra böcker jag läst tidigare som Flow av Mihaly Csikszentmihalyi, tydliggör han på ett bra sätt sin ståndpunkt. Boken är bra men alldeles för lång trots att den bara är på cirka 200 sidor. Idel upprepningar som i längden inte tillför så mycket gör att jag känner att det hade räckt med 50 sidor.

Nexus av Yuval Noah Harari

Vad är information? Är den sann eller inte och hur har människan använt sig av den genom historien? I Nexus går Harari igenom det historiska perspektivet för att på så sätt resonera och spekulera i vad AI innebär för oss och kommer att innebära för oss i framtiden.

Boken är suverän! En riktig bladvändare där varenda sida är intressant och där alla historiska jämförelser gör det enkelt att hänga med och förstå problematiken och utmaningarna med algoritmer och AI. För det är riskerna med AI som är kärnan enligt Harari. Nog för att det finns fördelar  men han vill med den här boken väga upp mot alla rosenskimrande förhoppningar.

Boken berör framförallt samhället utifrån ett större perspektiv men det är inte svårt att se sig själv i smeten och få sig en och annan funderare över hur man själv agerar och interagerar. Vi är alla mer eller mindre beroende och insyltade i den digitala världen och jag tycker som alltid att det är viktigt att analysera sitt eget beteende för att medvetandegöra.

Mår jag bra av mitt digitala användande eller inte? Hur påverkas jag? Bör jag ändra på något?

Dessa små individuella frågor dyker upp hos mig även om det inte är det som boken fokuserar på. Istället är det de stora kugghjulen och där huvudfrågan är om vi kommer kunna kontrollera AI eller inte?

På sätt och vis var den här boken kanske inte klockren för just mig att läsa. Den tar upp farhågorna och det negativa till något jag redan är negativ till. 

Är du det minsta intresserad av samhället, historia och religion eller för den delen framtiden är den här boken mycket väl investerad tid.

Stulet fokus av Johann Hari

Återigen en bok alla borde läsa, få kommer att läsa och de som allra mest skulle behöva knappast kommer att läsa.

Något pessimistiskt men det är också det som är grundproblemet idag. Vi är kidnappade utifrån många yttre faktorer och har man väl hamnat i smeten är det enormt svårt att ta sig ur den eftersom vi helt enkelt inte vill. De snabba och ständiga kickarna lurar oss och får oss inte se problematiken förrän det är försent. Förrän du har drunknat fullständigt och "plötsligt" begriper att du befinner dig i total ohälsa för att kropp och/eller knopp totalt säger ifrån.

Bokens utgångspunkt är att Hari reflekterar över sitt eget och andras missbruk och beslutar sig för att stänga av totalt från allt vad som luktar skärm och internet. Han flyttar ut i obygden i några månader för att se hur han upplever det och sen jagar han forskare för att ta reda på vad de säger om vad det är som stjäl vårt fokus och koncentration.

Jag tycker att inledningen är ok men sen blir det riktigt riktigt bra. Det jag framförallt tycker om är att Hari tar ett holistiskt perspektiv. Han går naturligtvis igenom skärmarna, apparna och algoritmerna men också rörelsen, maten och gifterna omkring oss. 

Kapitlet om adhd och vurmen för medicinering vill jag köra ner i halsen på skolsverige som inte gör mycket rätt för att ge våra elever förutsättningar att på riktigt må bättre och prestera bättre.

En mycket läsvärd bok. Hoppas många, trots min pessimistiska inledning orkar läsa den.