Guds stad av Paulo Lins

När lägger man ifrån sig en skönlitterär bok?

När man behandlar den som en tung faktabok och inte gärna hittar tid att läsa den. 

Det är många år sedan nu som min gode vän Jimmie rekommenderade mig boken och ja, den verkar intressant men efter 150 sidor ger jag upp eftersom jag inte ser någon större anledning att fortsätta. Den är brutal, brutal och brutal. Jag hittar verkligen inget annat och eftersom jag ogillar att lästiden inte blir av och för att min läslista är l å n g sätter jag punkt och blickar mot stjärnorna och boken Dune istället.

En rustning av ljus av Ken Follett

Follett är tillbaka med en ny bok om Kingsbridge och den här gången handlar det om den industriella revolutionen och kriget mot Napoleons Frankrike. Follett är som vanligt skicklig med att fånga tidsandan och beskriver revolutionens olika för- och nackdelar på ett bra sätt och lyckas som alltid engagera genom att åskådliggöra människornas olika verklighet utifrån makt och pengar, social status och religiös tillhörighet. 

Boken är bra rakt igenom förutom ett parti mot slutet när handlingen kommer till slaget om Waterloo. Där tappar jag intresset lite och vill tillbaka till Kingsbridge istället. 

Boken är bra och det är roligt att Follett fortsätter att leverera. Är ju besviken på en sån som Jeffrey Archer som med åren stagnerat. Sen kommer inte "En rustning av ljus" upp i toppklass som "Svärdet och spiran" och "Giganternas fall". Jag tror att det beror på att den inte riktigt lyckas koppla det starkaste känslomässiga  engagemanget. Jag avskyr inte de onda i boken tillräckligt mycket och jag känner inte med de goda sådär starkt som man ibland kan göra, men boken är bra och mycket läsvärd.