Vrede av Niklas Krog

Vrede är den tredje boken om Orm och till min glädje är det fortsatt bra. Maktkamper i Kairo påverkar både Isabella och Orm och de kan inte gör så mycket annat än att hoppas att ödet styr dem år rätt håll. Slutet av boken är riktigt bra och ger en nyfikenhet på fortsättningen. 

Latheten i mig gör att jag citerar mig själv efter att ha läst bok två:

"Jag tycker att den andra bok är väldigt bra till och med bättre än den första. Stort fokus ligger på karaktärerna och samspelet med andra människor men också den individuella utveckling. Många historiska romaner lägger i mina ögon för stort fokus på slag och dueller som aldrig tar slut. Det speciella med den här boken är att det är väldigt lite av den varan och det tycker jag om. 

Ser verkligen fram emot nästa del i serien.

Blodsfejd av Conn Iggulden

Kampen om kronan fortsätter där Drottning Margaret fortsätter kämpa för sin makes räkning (Kung Henry) då han fortsatt är mentalt indisponibel. Edward av March tar sin fars plats (Richard av York) och lyckas med muskelkraft och kraftfulla allierade utropa sig till kung ta makten trots att Henry per definition fortfarande regerar. 

Den här boken påminner mycket om de tidigare två. En historisk roman som mer är som en skildring av de två sidorna än en spänningsroman. Jag tycker fortsatt att den är bra men tycker också fortfarande att det inte hade skadat med ett större känsloregister där jag som läsare blir mer engagerad in karaktärerna. Ingen att vare sig älska eller hata. 

En bok kvar i serie som jag tänker läsa men inte riktigt än.

Solvarg av Conn Iggulden

1454 och Englands kung Henry VI är sjuk och i det närmaste apatisk och icke kontaktbar. Olika släkter passar på att krafsa åt sig så mycket makt som möjligt fram till att kungen plötsligt blir bättre. Då blir det för en tid annat ljud i skällan och maktbalansen ändras igen. 

Det är länge sedan jag läste den första boken i den här serien om rosornas krig. Jag tyckte inte om den och hade mer eller mindre bestämt mig för att inte läsa de kommande böckerna i serien. 

Stormfågel

Men, men. En bra författare har rätt att få en andra chans. Det lustiga är att jag den här gången i princip tycker likadant som senast. Boken är lite opersonlig i den mening att jag inte får feeling för någon av karaktärerna. Romanen är mer som en objektiv redogörelse för vad som hände än en berättelse där man knyter an till någon av karaktärerna på ett känslomässigt plan. Den här gången tycker jag alltså att bättre om boken trots likheterna med den första och eftersom jag är på semester och därmed även har med mig bok tre blir det att fortsätta med den.

Sammantaget tycker jag boken är ok men inte någon höjdare. Serien är värd att läsa vidare men utan någon större entusiasm.