Om det var krig i Norden av Janne Teller

Ombytta roller. Tänk om det var tvärt om. Tänk om det var vårt samhälle som kraschade, vi som behövde fly.

Teller vänder på steken och gör det bra. Essäen är kort, cirka 20 minuters läsning och det är både dess styrka och svaghet. Styrka i den mening att den kanske når fler. Svaghet i den mening att det blir forcerande. Texten tar upp mycket på kort tid och jag får aldrig riktigt det där personliga engagemanget och känslorna. 

Essäen är bra och nyttig men tänk vilken bok det hade kunnat bli. Den hade jag garanterat velat läsa.

Suveränt omslag!!!!!

Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad

Journalisten Åsne Seierstad bor och lever med familjen Khan i Afghanistan och berättar om deras roller och öden.

Patriarken Sultan är bokhandlare och försöker överleva oavsett vilka det är som styr i landet. Talibaner eller kommunister spelar ingen roll, ekonomin ska gå runt och helst bra mer än så. Hemmavid är han den obestridlige ledaren och hans ord är lag. Boken går ingående igenom de olika familjemedlemmarnas roller och många gånger känns deras liv fullständigt overkligt.

Kvinnas roll i samhället, i familjen. Ett objekt utan rätt till en egen vilja. Burkha eller inte spelar ingen större roll. Familjefaderns totala makt och maktmissbruk och i mina ögon med en total avsaknad av kärlek. En egoism som känns extremt främmande. Ett utnyttjande av familjemedlemmarna som vida passerar gränsen för det tillåtna. Och varför då? Det är frågan som gång på gång far fram i mitt huvud. Hur kan man vilja leva på det viset. Jag kan inte se någon glädje över huvud taget. Det enda som räknas är någon skev uppfattning av respekt, ära och rikedom.

Som SO-lärare anser jag att jag har en hel del bakgrundsfakta till varför det kan se ut som det gör inom vissa kulturer men ändå tycker jag att mycket i den här boken är obegripligt. Systemet är verkligen inte till glädje för någon så varför fortgår det? Och hur länge kan det fortsätta?

Ofta talas det om den muslimska kvinnan och hennes avsaknad av frihet och självbestämmanderätt. Förnedring!? Ja, i alla fall om man har den här boken som utgångspunkt. Jag hade gärna velat läsa en liknande bok skriven av en muslimsk kvinna. Skillnader? Likheter?

Apropå förnedring. På riktigt! Synen av mannen som ett sexuellt perverterat djur som inte klarar av att avstå från sin lusta om inte kvinnan skyls eller rent av göms i hemmet. Det om något är väl en förnedrande bild?

Björndansen av Roslund och Thunberg

Tre bröder och en barndomsvän sätter skräck i Sverige genom ett antal olika värdetransport- och bankrån. Rånen är unika eftersom de använder sig av tung beväpning och avlossar fler skott än någonsin tidigare. Rånen utförs med en extrem precision och gruppen kommer så småningom att kallas för Militärligan. Boken är baserad på verkliga händelser.

Boken är fantastiskt välskriven och bra och den handlar om så mycket mer än just rån. Den är uppdelad i två olika delar som återkommer med jämna mellanrum i boken. "Då" och "nu". "Då" handlar om en trasig familj. Om en våldsam, alkoholmissbrukande pappa med skeva värderingar. Om tre rädda bröder som anpassar sig och formas av pappan. Framförallt om storebror och hur han formas och får en roll som kommer att styra alla hans framtida handlingar. Om makt och maktmissbruk.

"Nu" handlar givetvis om rånen men det är som om de är av underordnad betydelse. Tonvikten ligger mer på rollerna bröderna har och hur de agerar. Hur storebror utan att veta om det blir mer och mer lik pappan och hur hans bröder sätter tillit till honom. Även det faktum att de två yngre bröderna inte har påverkats lika mycket av pappans uppfostran/hjärntvätt. Hur de äger ett större hat mot honom och hur splittringen så småningom är oundviklig.

Roslund och Hellström var klara författarfavoriter. Deras böcker var otroligt välskrivna och engagerande med viktiga samhällsfrågor utöver det kriminala. När jag fick reda på att de valde att gå skilda vägar blev jag besviken. Men den här nya konstellationen är precis lika bra och det blev ju inte sämre när jag fick reda på att Thunberg är bror till de tre i boken. Det är alltid fascinerande när böcker är baserade på verkliga händelser och det blir absolut en ytterligare krydda när den ena av författaren faktiskt har ett familjeband till huvudpersonerna. Känslan av äkthet blir given och givetvis blev jag tvungen att googla friskt för att få veta mer om Militärligan.

Slutligen är det himla intressant det där med hur vi påverkas av vår familj. Framförallt av våra föräldrar. Vilka egenskaper vi ärver och vilka beteenden vi härmar, både medvetet och omedvetet. Likadant åt andra hållet. Jag har två barn och även om ambitionen är att vara lika mot dem i uppfostran så är det omöjligt. Den ene är storebror med allt vad det innebär och den andra är och kommer alltid vara lillebror. De ges och tar olika roller och det är oundvikligt att den äldste blir lite av en försökskanin i uppfostran och att den mindre lär sig av murbräckan till bror. Han behöver inte gå i samma fällor och får i många fall en lättare resa eftersom hans föräldrar via storebror redan har varit "där". Man vill som förälder alltid göra sitt bästa och det är inte annat än att erkänna att det med facit i hand inte alltid blir rätt i ens tillvägagångssätt med den förste. Samtidigt kan man aldrig göra annat än vad man tror är det rätta här och nu. Ens bästa måste få vara bra nog.

Hur som helst är boken av flera olika anledningar en höjdare och måste läsas.

Det enkla livet

Det gamla tältet. Värmen och svetten när det ska upp. Irritationen! Ungar som vältajmat busar och irriterar.

Lukten av sovsäckar, liggunderlag och luftmadrasser. Pumpa upp skiten! Den höga mysfaktorn av att få sova tillsammans. Gärna till smattret av regn. Ungen som mitt i natten ligger ovanpå. De terroriserande måsarna tidigt på morgonen. Onda djur det där! Det höga hydraliska trycket på morgonen när man bara inte vill krångla sig ut och högst av allt önskar sig en potta eller till och med en blöja. 

Den ömmande kroppen....

Stökiga, högljudda och till och med grisiga grannar. Märkliga och trevliga människor tätt inpå. Det underliga lugnet som infinner sig när ens egna barn sover och alla andras fortfarande gapar och skriker. Hämdtankarna tidigt på morgonen.... Nu djävlar sjunger jag "gomorron, gomorron" så högt jag bara kan. Tyvärr stannar det bara vid tankar...

Den underbara bokläsningen. Först i brassestolen utanför tältet. Skymningen... Oviljan att inse att texten plötsligt är svår att se. Fortsättningen med ficklampan inne i tältet. Bara en liten stund till.

Värma kaffevattnet/tevattnet i 20 minuter. Brinner det ens? Springet fram och tillbaka till micron, toan, disken. Den frysta medtagna matlådan som aldrig vill bli varm. Äggröran som aldrig blir klar...

Att få inta måltiden utan bord. 

Strandtennisen. Den äldste som trixar med alla möjliga olika storlekar på bollarna. Totalt genomsvettig. Envis, som just i det här fallet är en positiv egenskap. Den enorma glädjen över slagna rekord. Lillebrors beundrande blick.

Minimal uppkoppling. Döda telefoner.

Den härliga enkelheten och den underbara kontrasten till vardagen. Så småningom den där lilla längtan hem som sakta smyger sig på.

All bekvämlighet som inte finns och som jag inte vill ha. I alla fall för en liten stund. Några få dagar. En oas.

Slutligen hemfärden, soffan, den egna sängen. Att återigen få sova ifred. I alla fall till en början. Två mardrömmar senare är det trångt igen.

Familjen åter samlad. Mmmm.

Kärlek, värme, lycka.

Familjen!

A dangerous fortune av Ken Follett

England. Andra hälften av 1800-talet.

Det börjar med ett mord på en internatskola. Därefter om bankväsendet och om en familj med ständiga intriger. Makt, girighet, hat och kärlek.

Boken är av yppersta klass. En fullständig njutning rakt igenom och utan tvekan en av Folletts absolut bästa.

Som vanligt är jag svag för historiska romaner. Det är alltid kul med andra miljöer, andra sociala normer och regler. Jag har nog dessutom en speciell hatkärlek till överklassen. Det där näsanivädretaktiga både retar och fascinerar. Att status och ekonomi ska avgöra vem man kan vara "vän" med och inte. Hur andras uppfattning om en själv så gravt kan styra ens beteende. Så är det tyvärr i viss mån fortfarande men ändå så mycket tydligare förr.

Boken innehåller allt man kan hoppas på och till min glädje och förvåning är den inte tråkig en enda gång. Ofta kan det vara så att en bok med flera olika karaktärer kan ha sina små dippar beroende på vem av huvudpersonerna det handlar om. Men inte här. En enorm styrka i en bok på nästan 600 sidor.
Vill egentligen inte slösa på mer ord i onödan. Känner att jag ändå inte riktigt kommer att kunna göra boken rättvisa.

Måste helt enkelt läsas!!!!

MOSS-KM Ugglemossen

Jag har sprungit förbi den massor med gången och tänkt tanken men aldrig funnit någon anledning att korsa den, Ugglemossen. Så när jag fick reda på att Solvikingarna kör ett klubbmästerskap, tre varv (korsa mossen och stigen tillbaka medsols), cirka 9 kilometer, tyckte jag att det lät skitkul och bara måste vara med. 

Fick med mig min far och min minste (de övriga två kom senare tillsammans med familjen kompis). Vi parkerade på Öjersjö golfklubb och hade faktiskt lite problem med att hitta ner. Märkligt det där när man kommer från fel håll. Har ju alltid sprungit upp från mossen och korsat golfen. Aldrig tvärt om.

På startlinjen var det lite pirrigt. Det var ju tävling:) Förväntan och nervositeten var tydlig bland oss alla och de dåliga skämten haglade. När jag tittade mig omkring tänkte jag att vi verkligen var olika klädda. En del verkade inte bekymrade över att inte bli hittade ifall de skulle sjunka ner medan andra liksom jag själv hade de klaraste färger på sig. Ibland är det vettigt att ta ut en försäkring...

Klockan klarade klockdomsprovet.

Starten går och jag avvaktar lite för att få en uppfattning om hur de andra tar sig fram. Efter dem och så börjar en jobbig, koncentrerad och fantastiskt udda och rolig tävling. Ibland sjönk jag inte ner så mycket, ibland lite och några gånger riktigt ordentligt. Grejen var att det aldrig gick att veta vad kommande steg skulle resultera i. Jag försökte verkligen ta mig fram på olika ställen men kunde aldrig hitta vilket sätt som var det bästa. I en "kanal" med vatten? Precis bredvid? Mossa? Gyttja? Gräset? Överraskningen låg inte i att sjunka ner, den infann sig snarare när man inte gjorde det. Det innebar ibland att jag fick en plötslig tempoväxling och därmed sjönk ännu djupare strax efteråt. 

Mjölksyran spred sig och det fanns verkligen inget ställe i mossen där det blev lättare. På något sätt var det ändå inte mjölksyran som var det jobbigaste. Istället var det den orytmiska "löpningen". Att aldrig veta hur nästa steg skulle komma att se ut. 

När mossen väl var avverkad väntade en stigning med ytterligare syra och sen var det full fart på stigen tillbaka till varvning. Förmodligen var det tack vare mossen men vad underbar stiglöpningen var tillbaka. Hur fort det gick är egentligen ointressant men jag upplevde att det gick fort och jag kände mig grymt stark. En härlig känsla. 

Tävlingsmässigt hade jag inför sista varvet en man i grönt framför mig. Jag trodde mig veta att jag var snabbare på stigen så min förhoppning var att inte tappa i mossen för att susa förbi honom lite senare. Problemet var att det fanns en anledning till att han faktiskt låg före. Om jag kan liknas vid ett tungt vildsvin så var han definitivt en syrsa som snabbt och till synes problemfritt svävade fram. Halvvägs efter ett dyk ner i gyttjan kunde jag tungt konstatera att avståndet nu hade dubblerats och jag drev visserligen på allt jag hade sista stiglöpningen men kom aldrig nära. 

En härligt rolig tävling och ett tack till de som kom på tanken med den från första början och även de i klubben som hjälper till med liknande arrangemanget. Jag ska från och med nu oftare bli en av dem. 

På kvällen var jag fortfarande så upprymd att jag för ovanlighetens skull hade svårt att somna.

Han är tillbaka av Timur Vermes

Året är 2011 och Adolf Hitler vaknar upp igen. Det är som om han har legat i en sorts dvala. Förvirrad inser han att han befinner sig 60 år framåt i tiden. Kriget är förlorat och mycket är både annorlunda och detsamma som under 30- och 40-talen.

Han däremot är sig lik och villigt vädrar han sina åsikter och blir snabbt populär. Ingen tror givetvis att han är den verklige Hitler, istället är uppfattningen att kan är en skådespelare och samhällskritiker. En person vars åsikter inte tas på allvar. En komiker och satiriker som verkligen går in i sin roll.

Boken är på många sätt lysande. Bara att komma på idén är en bragd. Samhällskritiken är underbar. Tänk vad mycket vi gör idag som för människor 50 år tillbaka skulle ses som fullständigt obegripligt. Alla missförstånd är även de härlig. Både de från Hitlers sida och den nutida människan. Bara det faktum att han är fullständigt allvarlig och alla andra ser honom som ett skämt är strålande. De enda som inte uppskattar honom är ironiskt nog nynazisterna som tror att han driver med dem.

Skrattet är nära till hands boken igenom. Samtidigt finns där ett allvar som inte går att komma ifrån. Med en historisk helhetssyn förstår jag och kan se vidden av hur löjliga och absurda Hitler åsikter är idag. Givetvis måste det ha varit så även efter första världskriget? Men okunskap och ekonomisk kris gjorde annorlunda. Och högerns vindar i Europa idag har precis samma drivkraft...


Boken är väldigt bra. Den är rolig och tänkvärd och framförallt är den annorlunda. Den skiljer sig från mängden, vilket alltid är kul.

Men den blir aldrig någon riktig fullpoängare och det tror jag beror på att det blir lite mycket av samma sak. Jag tycker inte att boken riktigt går vidare och tar nästa steg. Det blir tyvärr lite stiltje.

Rekommenderar den varmt, men det är en förutsättning att du har koll på din historia. Annars missar du många poänger.