Macro och Cato går skilda i den här nittonde delen skilda vägar. Macro mot Britannien där han ska leva livet som pensionär och Cato skickas till Sardinien för att stävja ett uppror.
På sin resa till Sardinien har Cato med sig kejsar Neros älskarinna Claudia som fördrivits från Rom ett möte som ger blandade känslor. Väl på Sardinien försvåras uppdraget av att pesten riskerar att spridas på ön.
Jag tycker att Simon Scarrow är fantastisk som fortsatt lyckas hålla mitt intresse vid liv i den här bokserien. Jag saknar Macro i boken men hela tiden när jag ett hopp om att han ska dyka upp igen för jag har svårt att se att han helt enkelt inte ska vara med mer. Samtidigt är Catos nye parhäst Apollonius en mycket intressant karaktär. Går det att lita på honom eller inte och vad har han för bakgrund egentligen? Frågor som hela tiden gror i huvudet på mig under läsningen.
Trevlig och underhållande läsning. God avkoppling.


