Född i regn / Liv i skugga / Död i dimma av Susanne Schemper

 En bok som utspelar sig i Jonsered och Partille. Måste naturligtvis läsas oavsett vad den handlar om. 

Riktigt roligt att få följa miljöbeskrivningarna och jag var noga med dem på ett sätt jag aldrig är annars. Inte nöjd förrän jag exakt visste var karaktärerna befann sig. Roligt också att tidsaspekterna följer min kronologi. Huvudpersonerna går tex på Porthälla gymnasium när jag gjorde det. 

Sen är det så att jag aldrig hade valt den här typen av bok utifrån handlingen som utgår ifrån en ung man med karisma som i princip är en fullblodad psykopat och hur han manipulerar och "äger" två kvinnor. En av kvinnorna är han tillsammans med och får två barn och dessa barn far extremt illa i sin uppväxt och har/får stora bekymmer som unga vuxna. Boken hoppar alltså mellan olika tidsperioder och läsaren får sakta veta ursprunget till "nutiden" problematik och ett eventuellt mord. 

Mycket handlar alltså om sköra och mentalt skadade människor och hade jag uppskattat den typen av handling hade jag helt säkert tyckt att boken var bra mycket bättre en jag tycker att den är. Jag tycker den är helt ok men förutom grundhandlingen har jag stora problem med logiken i hur huvudpersonerna agerar i boken. Alla är offer och ingen förmår att göra "det rätta". 

Jag har helt enkelt svårt att köpa det. Att precis alla hela tiden är så styrda av en person och att de aldrig lyckas ta tag i sig själva för att göra det rätta och då är det inga småsaker det handlar om. Att kapitulera om och om igen trots att det handlar om en barns och ens närmaste mående och kanske till och med överlevnad. 

Totalt orimligt!

Sammantaget. Orimligt agerande av de flesta karaktärerna drar ner helhetsbetyget. Kul med miljön, handlingen helt ok även om det i grunden inte är något som passar mig.

Den ängsliga generationen av Jonathan Haidt

 Äntligen.

Jag vet inte hur många gånger och i hur många år jag har hört och läst folk som hänvisat till Jonathan Haidt. Alltid i ämnen som har varit intressanta och alltid på ett sätt där jag har hållit med eller känt att "det här är riktigt vettigt".

I den här boken går Haidts igenom hur överbeskyddande föräldrar och skärmberoende skapat en epidemi av psykisk ohälsa. Jag tänker att det lätt går att lägga till fysisk ohälsa men det är inget som berörs i boken.

Vad är det med skärmarna som är problemet, vilka har påverkats mest och på vilket sätt? Och vad kan och bör vi göra åt saken? 

Detta är några av frågorna som besvaras i denna utmärkta bok. Och jag vill verkligen betona detta. Boken är verkligen fantastiskt bra. Mycket känner jag igen från andra böcker och poddar men det gör ingenting. Som alltid tycker jag om att bli påmind och som alltid är det skönt att få mina egna upplevelser bekräftade av någon annan. 

Sen väcker boken en personlig eller kanske privat problematik. Min fru och jag har i alla år kämpat i motvind med en rad olika saker i vår barnuppfostran då vi inte har gjort som "alla andra". Det har på riktigt varit oerhört jobbigt att "tvinga" ut barnen för att leka utomhus när ingen annan är ute, begränsa socker, skärm mm.  Att försöka ha ett hälsofokus som få andra har har varit svårt. Det har i många fall gjort att vi har försatt våra barn i ett utanförskap som inte heller är bra och så har vi varit tvungna att avväga och prioritera. Vad är viktigast? Hur hårt ska vi hålla på vår övertygelse? Vad gör det med våra barn? Hälsosamma men socialt missanpassade?

Ju äldre de har blivit desto mer har vi fått släppa på regler och krav. Tanken är ju ändå att de ska växa upp och ta sina egna beslut och förhoppningsvis är många av dem bra. Likväl har jag som pappa åsikter om deras beslut och agerande och även om mycket är bra tycker jag att en hel del kan bli bättre. Men hur mycket ska man lägga sig i? Styra och ställa? De är trots allt 17 och 19 år. Jag vill givetvis deras bästa men vad är deras bästa?  

En pappa som styr och ställer och i så fall i vilken utsträckning? Eller friheten att ta egna steg mot vuxenvärlden oavsett i hur många och hur djupa gropar de trampar?

Ravenspur av Conn Iggulden

Kung Edward av York har drivits ut ur England. Hans drottning Elizabeth och hennes barn har sökt skydd i Westminster Abbey och familjen Lancaster har vunnit kronan.

Edward vill givetvis med sin ständige följeslagare och bror Richard återta tronen men det blåser kraftigt högst upp. Parallellt med detta ligger nämligen Henry Tudor i vassen och väntar på sin chans att göra anspråk på tronen. Ravenspur är den fjärde och avslutande delen i denna serie om Rosornas krig. 

Den här boken ger mig i ärlighetens namn inte så mycket. Alltid intressant att läsa historiska romaner framförallt att i slutet (Efterordet) få jämföra med romanen. 

Men. Ingen av de här böckerna engagerade mig riktigt och i den här sista är det ett rent helsike att hålla reda på alla namn. Ovanligt trögläst för att vatra en historisk roman som generellt för min del brukar vara bladvändare.

Lewispjäserna av Peter May

I tredje boken om Fin är det ett sen många år kraschat flygplan som upptäcks och som rör om/upp i samhället då det visar sig att piloten inte verkade ha dött av kraschen utan ser ut att ha blivit mördad. Svaret på frågan finns delvis i Fins förflutna och handlingen hoppar mellan dåtid och nutid. 

Jag tycker om den här bokserien men jag har svårt att tydligt redogöra för vad det beror på. Det är något med det avlägsna och karga, förmodligen sättet böckerna är skrivna på och givetvis karaktärerna. Det är inte överdrivet spännande men likväl blir jag hela tiden intresserad av vad som ska hända. Sen tycker jag att när "sanningen" träder fram i boken så känns den något märklig eller osannolik. Kanske för att den kommer lite som en blixt från en klar himmel - inget i boken som på förhand indikerar vad som komma skall. 

Läsvärd!

Sju kvadrat med lås av Jussi Adler-Olsen

I sista boken om Avdelning Q kommer spikpistolsfallet ikapp Carl Mörk och han hamnar i väntan på häktet/fängelset där han ligger riktigt risigt till eftersom de andra internerna mycket väl vet vem han är och eftersom någon dessutom har satt ett pris på hans huvud vilket gör att alla är mer än villiga att ta kol på honom. Carls kollegor nystar i det förgångna för att få klarhet i vem som försöker göra sig av med Carl men också för att kunna fria honom.

Boken som helhet är spännande och bra men den är inte lika bra som de andra (hur jag nu kan jämföra det efter så många års läsning av serien)? Men anledningen är att den här boken saknar något som alla de andra har haft och det är "tugget" de härliga dialogerna mellan Carls och de andra i gruppen (framförallt med Assad). Den dimensionen finns knappt med alls och det gör boken fattigare eftersom det varit en så tydlig ingrediens som särskiljt den här bokserien/deckaren från andra. 

Synd men den är givetvis läsvärd ändå.

Dagbok från en löptur mellan Portugal och Sverige 10 april - 23 juni 2011 av Rune Larsson

Rune berättar i den här boken om sin och Susanne Johanssons löpning från Portugal till Sverige. Upplevelser, natur, känslor och km ges plats och för mig känns boken väldigt intressant och viktig. 

Det här är den fjärde boken av Rune jag läser på kort tid och eftersom de andra tre har fått mig att bestämma mig för att 2027 göra en liknande löpning suger jag åt mig för att få tips och idéer om hur jag ska gå tillväga. Samtidigt är det alltid roligt när jag känner igen mig i Runes tankar och upplevelser. Jag är en lightversion och har ingen ambition att bli något annat men jag vill fortsätta uppleva och jag vill göra det på det här sättet. 

75 dagar tog det för Rune att komma hem till Trollhättan och det första han gjorde då var att klippa gräset - magiskt roligt!

Roligt också hur Susanne (och för all del Rune) blir mottagen vid hemkomsten i Halmstad men att Rune kommer hem till ett tomt hus och en post-it-lapp. Även här finns igenkänning. I det där att när man gjort något stort för andra eller tredje gången så är det inte längre så speciellt för de närmaste. Eller för den delen en själv. Jag noterar nämligen hur Rune har angett hur långt de sprang efter varje dag men den här gången inte angett vad det blev totalt eller i snitt per dag som han gjorde i boken om USA-löpningen. Glömde eller helt enkelt inte så viktigt...?

Nu ser jag fram emot att få träffa Rune igen och lämna tillbaka böcker samt, givetvis ställa mängder med frågor. 

Tyrannen Vasa av Gustaf Skördeman

I denna tredje bok är fokus inte lika mycket ifrån Vasas perspektiv, istället mer ifrån de i hans närhet vilket inte är så konstigt med tanke på att han verkligen framställs på allt annat än ett charmigt sätt. Boken är bra men i mitt tycke lever den mest på det historiskt intressanta i hur Vasa var. Han var ju duktig på att framställa en annan bild själv och det var ju länge så att historieböckerna svalde detta lite lätt okritiskt. Idag vet vi att det inte stämmer. 

Ambitionen att ha en hög historisk korrekthet tror jag är på gott och ont. Jag tycker om det samtidigt som det påverkar spänningen negativt. Boken är ingen bladvändare utifrån det perspektivet vilket kanske är lite synd men som helhet tycker jag om den. 

Om jag förstått Skördeman rätt blir det en fortsättning på bokserien där Vasas barn kommer att ta vid. Tror inte att det intresserar mig men man vet aldrig.