Lewispjäserna av Peter May

I tredje boken om Fin är det ett sen många år kraschat flygplan som upptäcks och som rör om/upp i samhället då det visar sig att piloten inte verkade ha dött av kraschen utan ser ut att ha blivit mördad. Svaret på frågan finns delvis i Fins förflutna och handlingen hoppar mellan dåtid och nutid. 

Jag tycker om den här bokserien men jag har svårt att tydligt redogöra för vad det beror på. Det är något med det avlägsna och karga, förmodligen sättet böckerna är skrivna på och givetvis karaktärerna. Det är inte överdrivet spännande men likväl blir jag hela tiden intresserad av vad som ska hända. Sen tycker jag att när "sanningen" träder fram i boken så känns den något märklig eller osannolik. Kanske för att den kommer lite som en blixt från en klar himmel - inget i boken som på förhand indikerar vad som komma skall. 

Läsvärd!

Sju kvadrat med lås av Jussi Adler-Olsen

I sista boken om Avdelning Q kommer spikpistolsfallet ikapp Carl Mörk och han hamnar i väntan på häktet/fängelset där han ligger riktigt risigt till eftersom de andra internerna mycket väl vet vem han är och eftersom någon dessutom har satt ett pris på hans huvud vilket gör att alla är mer än villiga att ta kol på honom. Carls kollegor nystar i det förgångna för att få klarhet i vem som försöker göra sig av med Carl men också för att kunna fria honom.

Boken som helhet är spännande och bra men den är inte lika bra som de andra (hur jag nu kan jämföra det efter så många års läsning av serien)? Men anledningen är att den här boken saknar något som alla de andra har haft och det är "tugget" de härliga dialogerna mellan Carls och de andra i gruppen (framförallt med Assad). Den dimensionen finns knappt med alls och det gör boken fattigare eftersom det varit en så tydlig ingrediens som särskiljt den här bokserien/deckaren från andra. 

Synd men den är givetvis läsvärd ändå.

Dagbok från en löptur mellan Portugal och Sverige 10 april - 23 juni 2011 av Rune Larsson

Rune berättar i den här boken om sin och Susanne Johanssons löpning från Portugal till Sverige. Upplevelser, natur, känslor och km ges plats och för mig känns boken väldigt intressant och viktig. 

Det här är den fjärde boken av Rune jag läser på kort tid och eftersom de andra tre har fått mig att bestämma mig för att 2027 göra en liknande löpning suger jag åt mig för att få tips och idéer om hur jag ska gå tillväga. Samtidigt är det alltid roligt när jag känner igen mig i Runes tankar och upplevelser. Jag är en lightversion och har ingen ambition att bli något annat men jag vill fortsätta uppleva och jag vill göra det på det här sättet. 

75 dagar tog det för Rune att komma hem till Trollhättan och det första han gjorde då var att klippa gräset - magiskt roligt!

Roligt också hur Susanne (och för all del Rune) blir mottagen vid hemkomsten i Halmstad men att Rune kommer hem till ett tomt hus och en post-it-lapp. Även här finns igenkänning. I det där att när man gjort något stort för andra eller tredje gången så är det inte längre så speciellt för de närmaste. Eller för den delen en själv. Jag noterar nämligen hur Rune har angett hur långt de sprang efter varje dag men den här gången inte angett vad det blev totalt eller i snitt per dag som han gjorde i boken om USA-löpningen. Glömde eller helt enkelt inte så viktigt...?

Nu ser jag fram emot att få träffa Rune igen och lämna tillbaka böcker samt, givetvis ställa mängder med frågor. 

Tyrannen Vasa av Gustaf Skördeman

I denna tredje bok är fokus inte lika mycket ifrån Vasas perspektiv, istället mer ifrån de i hans närhet vilket inte är så konstigt med tanke på att han verkligen framställs på allt annat än ett charmigt sätt. Boken är bra men i mitt tycke lever den mest på det historiskt intressanta i hur Vasa var. Han var ju duktig på att framställa en annan bild själv och det var ju länge så att historieböckerna svalde detta lite lätt okritiskt. Idag vet vi att det inte stämmer. 

Ambitionen att ha en hög historisk korrekthet tror jag är på gott och ont. Jag tycker om det samtidigt som det påverkar spänningen negativt. Boken är ingen bladvändare utifrån det perspektivet vilket kanske är lite synd men som helhet tycker jag om den. 

Om jag förstått Skördeman rätt blir det en fortsättning på bokserien där Vasas barn kommer att ta vid. Tror inte att det intresserar mig men man vet aldrig. 

En kontinentallöpare dagbok av Rune Larsson

 Rune, Rune, vad gör du med mig...?

Jag hade nog inga förväntningar när jag fick låna fyra böcker av dig. Jag var mest innerligt nyfiken på att läsa om dina äventyr.

Nu har jag på kort tid läst:

Oceanroddarens dagbok, Från Pinky till Yxa och så den den här, En kontinetallöpares dagbok (jag har boken om löpningen Portugal - Sverige kvar) och förutom att få ta del av äventyren får jag mängder med frågor i huvudet och enormt mycket motivation.

Många har efter mitt äventyr Göteborg - Stockholm frågat mig om vad mitt nästa äventyr blir och svaret har varit att jag inte riktigt vet än. Att jag först måste kurera min överkropp innan jag mentalt kan ta nästa steg men efter de här böckerna är det svårt att inte börja planera.

En kontinentallöpares dagbok är på alla sätt underbar. Rune redogör dag för dag och beskriver natur, möten och tankar. Fascinerande och lite glädjande hur jag känner igen många av dem. Det kanske är givet att vi som springer långt och länge hamnar i liknande tankebanor? Jag har som nämnts mängder med frågor till Rune och jag borde ha skrivit upp dem allt eftersom de dök upp men kanske lika bra att det inte blev så. Listan hade blivit för lång.

Han sprang alltså 4970 km på 82 löpdagar och 5 vilodagar. Det blir i snitt 60,6 km per löpdag och 57,1 km på totalen. Det är galet mycket och en av mina huvudfunderingar handlar om för- och nackdelarna med att springa med en rygga alternativt barnvagn. Under mina löpningar som alla varit med rygga har den stora nackdelen varit att jag inte kunnat ha tillräckligt med mat och vatten med mig vilket gjort att jag blivit oerhört sårbar - När kan jag pausa och fylla på förråden igen. Vågar jag dricka tomt redan nu?

Inför Stockholm hade jag en övertygelse om att jag kunde hålla på länge i antal dagar om dagssträckan låg på i snitt 40-50 km per dag. Skulle jag klara av mer med barnvagn istället?

Nu blir det en annan bok och sen blir det boken om löpningen Portugal - Sverige. Därefter ska böckerna lämnas tillbaka och det är något jag verkligen ser fram emot. 

Stormvakt av Kristina Ohlsson

Det ska mycket till att jag ger mig på en ny deckarförfattare och Kristina Ohlsson är jag inte bekant med överhuvudtaget sen tidigare. Stormvakt fick jag i julklapp av min son och i ärlighetens namn hade jag aldrig läst den annars.  

En kvinna försvinner spårlöst på västkusten och boken utgår ifrån de som stod henne närmast, polisen Maria och den nyinflyttade August. Jag tycker att boken är väldigt bra. Det är spännande men framförallt är det intressant utifrån ett antal olika perspektiv. Bland annat våld inom äktenskap, svartsjuka och hur det är att komma som utböling (Stockholm) till ett mindre samhälle. Dessutom finns en eventuell koppling till ett tidigare mord som skedde i bygden 30 år tidigare.

Läsningen resulterade som alltid i den där nyfikenheten på vem den eventuella mördaren är (eller är det kanske inte ens ett mord?) och hur det hela gått till. De egna teorierna dyker naturligtvis upp och när finalen närmade sig kändes det inte ologiskt men tyvärr tycker jag att händelseförloppet - hur det hela gått till - får ett stort minus. Lite larvigt faktiskt.

Slutet drar tyvärr ner helheten men i stort tycker jag att det var en väldigt bra bok. 

Från Pinky till Yxa av Rune Larsson

I den här boken berättar Rune om sin tid som FN-soldat och jag tycker att det är mycket intressant att läsa om både det vardagliga livet som soldat men även om all löpning och alla möten med människor. Det blir på något sätt ytterligare ett steg i att förstå Rune.

Jag tycker som jag nämnde i förra inlägget att han är en fascinerande person och att få läsa om hur han resonerar och även gör med i första hand sin löpning är mycket intressant såsom vid sjukdomar och eventuella begynnande skador. Om tiden han lägger på löpningen och om det inrutade livet - som jag tycker låter lockande. Jobba - spring och vila.

Lite fundersam blir jag över vad de andra soldaterna egentligen gjorde när de var lediga och Rune var ute och sprang.

Måste jag fråga om nästa gång vi träffas.