Den överbeskyddade människan av Lukianoff och Haidt

Lukianoff och Haidt tar utgångspunkt i de amerikanska universiteten när de analyserar vad det är som har hänt de senaste 20 åren gällande den mentala skörheten i samhället. Fler och fler klarar inte av mentalt motstånd i allt från att hantera att andra människor tycker annorlunda till att minsta lilla verkar göra oss otrygga.

De utgår bland annat ifrån tre stora osanningar:

- Det som inte dödar dig gör dig svagare..

- Lita alltid på dina känslor.

- Livet är en kamp mellan goda och onda människor.

Problematiken börjar med rädda föräldrar krattar vägen och där de istället för att förbereda barnet för vägen förbereder vägen för barnet. Det fortsätter i skolan och samhället med goda intentioner men som givetvis bara gör oss svagare.

Boken är väldigt bra och sätter fingret på massor av saker och istället för att försöka redogöra för allt finns egentligen bara en sak att konstatera. Läs den.

En liten sammanfattning från min sida som egentligen borde vara självklar men som med all tydlighet inte är det. Allt måste utmanas för att stärkas. Det gäller hjärnan som muskler. Bekvämlighet och trygghet gör oss skörare och inte starkare. Är det trevligt? Nej. Är det nödvändigt. Absolut. Vi har kommit så långt i samhället att vi kan nå ett av de mål som mänskligheten alltid haft i ryggmärgen och som varit viktig för vår överlevnad men som inte längre är det - Bekvämlighet. Det är något vi har varit tvungna att jobba och kämpa för för att kunna nå och idag har vi den nära tillhands utan ansträngning och måste istället göra det som egentligen strider mot vår natur för att må bra - leta efter det obekväma.

En konungs ätt av Tonny Gullöv

Ulv Palnatoke skickas till de brittiska öarna för att värva folk till Harald för att de ska bistå honom att bli kung över hela det blivande Danmark. Det går lite upp och ner och när han återvänder får han möjlighet att slå rot och börjar på sann vikingamaner förskansa sig mer makt och silver. Hela tiden med förhoppningen att kunna ta livet av de han hatar mest, däribland Ott. 

Boken är underhållande och intressant men kanske egentligen inte någon större läsupplevelse. Den påminner ganska mycket om Cornwells böcker om Uthred och det kan mycket väl vara så att jag kommer att läsa fler böcker i serien. Eller inte. Ingen större förlust om det inte blir fler men samtidigt roande och gott tidsfördriv.

Extra intressant hur Ulv beskriver våldtäkter och andra hemskheter som något helt normalt och bekymmerslöst. Blir t o m på den nivån av självklarheter att jag som läsare får tänka till ett extra varv för att inse att det som just beskrevs lättsamt verkligen inte är det. 

Stencirkeln av Ken Follett

Av en slump upptäckte jag till min stora glädje att utomordentlige Follett har kommit ut med en ny bok. Att den dessutom handlar om byggandet av Stonehenge gjorde inte saken sämre. 

Människorna är uppdelade i framförallt tre större grupperingar, Skogsfolket, Herdarna och Bönderna. Dessa tre har olika intressen men en sak har de gemensamt och det är firandet att de olika årstiderna och framförallt Midsommar. Då är det festligheter och centrum för dem är Helgedomen som består av några stenar men framförallt av trä. 

Relationerna påverkas mycket av att delar av Helgedomen bränns ner och att en svår torka gör livet svårare för alla och då blir den egna magen viktigast och irritationer stiger och sen brinner även humöret.

Mitt i allt detta drömmer Seft och Joia om att återuppbygga Helgedomen men i sten istället för trä - ett i allas ögon omöjligt uppdrag eftersom de tänka stenarna ligger långt ifrån Helgedomen.

Follet levererar alltid men i nivå med Svärdet och Spiran och Giganternas fall är Stencirkeln inte i närheten av. Visst är den bra och intressant och Follet gör som vanligt en gott arbete med att sammanfoga människoöden med större historiska händelser men det är något med boken, en aura eller röd tråd, som i det stora hela blir som en negativ filt igenom i princip hela boken. Och det är att konflikterna, känslorna och dramaturgin i jämförelse känns som barnboksnivå. Här finns en mjukhet som inte passar in. Känslorna, konflikterna och dialogerna är för mycket 2000-tal. Det blir så orimligt när människor som lever i en brutal och skoningslös natur och tid för sig som civiliserade människor. Det är nog att ta i att det blir tramsigt men inte sjutton känns det naturligt.

Synd. Ändå läsvärt.

Jägarskolan av Ulf Lindroth

Äntligen blir det av. Länge läng har jag tänkt ta jaktlicens men jag har samtidigt hela tiden tänkt att det inte är bråttom men nu blir det av och inför utbildningen gäller det att läsa in sig. 

Förutom allt om änder, gäss och andra fågelfän (hur sjutton ska kunna lära mig skillnaden på alla dem?) är detta en fantastisk bok. Visserligen är den riktad till jägare men jag tycker att vem som helst som är intresserad av naturen har stor behållning av att läsa den för att förstå och lära sig mer om naturen på ett pedagogiskt och rent av vackert sätt - fantastiska bilder!

Den handlar om etik och moral, lite om regler, vapen och ammunition men givetvis framförallt om djuren och hur man ska göra för att jaga dem på säkrast och bästa sätt för att inte stressa dem och skada dem mer än nödvändigt. Sen tycker jag mycket om att boken även går in på hur man kan bemöta klimatfanatikerna och veganerna. Inte oviktig. 

Snart är det dags för Jesper och mig att tillbringa en långhelg på Ulkeröds gård för att lära och umgås. Kommer bli underbart och därefter kommer jag:

- Vara klokare

- Skjutklar

- Redo om kriget eller krisen kommer.

Jag mår bäst i naturen och jag vill förutom att lägga så mycket tid som möjligt där bli kunnigare om den och det här är ett steg på vägen. 

Skjut Gräv Tig av Jens Ganman

Första boken, Folkets hjälte, var helt suverän och jag såg mycket fram emot bok två i triologin. 

I Skjut Gräv Tig blir fyra somaliska ungdomar förmodligen mördade i Norrland och både press och polis skickar upp folk för att reda ut vad det är som har hänt. Samtidigt skickar även en somalisk klan upp fyra personer vars uppgift är att hämnas dådet. 

I den här andra boken har den sociala oron nått längre än i Folkets hjälte. Oroligheterna är fler och större och Sverige framträder allt mer som allt annat än en rättsstat. 

Den här boken påminner en del om den första men det mesta är lite mer tillspetsat. Tyvärr tycker jag inte alls att den här boken kommer upp i samma nivå som den första. Samma ingredienser och jag skrattade många gånger gott men som helhet är det något som saknas. Eller om det blir lite för mycket i det tillspetsade. Allt som händer gör att det känns som att Sverige befinner sig närmast i ett inbördeskrig och blir det för överdrivet? Svårt att ta in? Att det som hände i den första boken var närmare verkligheten i vad som skulle kunna hända? Kan det vara att nyhetens behag var så stort men att det bara inte riktigt gick hem lika bra en andra gång?

Jag vet inte. 

Läsvärd, rolig och intressant men absolut inte lika bra som första boken.

I cirkelns mitt av Arne Dahl

Arne Dahl är en av mina absoluta favoriter. Böckerna om A-gruppen står i en klass för sig och de bokserier han har levererat efter det har inte varit lika bra men utan tvekan bra nog. 

I Cirkelns mitt är en ny serie som även den handlar om en grupp poliser. Här verkar det vara en klimataktivist (klimathysteriker) som spränger folk till höger och vänster för att tala om för världen det minsann får vara nog nu. Det speciella är att gärningsmannen skickar personliga brev till polisen som ger ledtrådar om nästa dåd samtidigt som de verkar innehålla en personlig touch - ligger det mer bakom? Handlar dåden även om något annat?

Spåren leder till en före detta polis som dragit sig tillbaka från verkligheten och flytt till skogs för att leva i enlighet men sina klimathysteriska ideal. 

Boken är riktigt bra. Det är fart och tempo med korta kapitel. Spännande rakt igenom och nyfikenheten är stor för att få veta mer om vad det är som ligger bakom dåden. 

Sen saknar I Cirkelns mitt liksom alla andra böcker Arne Dahl gjort efter A-gruppen det underbara persongalleriet (karaktärerna) och mystiken/mytologin men det kanske är för mycket begärt.

Boken är som sagt spännande och bra men har inte det där lilla extra. Det blir lite som vilken deckare som helst och det är lite synd.

Sveasagorna av Linus de Faire

Boken är uppdelad i två olika tidsperioder (tydligt att det är mode bland våra författare nuförtiden) Den ena delen handlar om en familj från Norrbotten som emigrerar till Brasilien i början på 1900-talet, deras resa och och framförallt deras öden när de väl kommer fram. 

Den andra delen berör familjen på 1970-talet och den orolig tid som rådde då. 

Halvvägs ger jag upp eftersom jag helt enkelt inte tycker att boken är bra nog för att fortsätta läsa. I stort intresserar handlingen mycket. De olika tidsperioderna, den geografisk miljön, politiken mm men jag tycker verkligen inte att boken är bra skriven. Den fångar mig inte någonting. Inte mycket till spänning eller andra ingredienser som normalt får mig att bli engagerad eller nyfiken. Istället är det mer som en kavalkad, en uppräkning av vad som händer vilket inte nödvändigtvis behöver vara ointressant men att jag i två veckors tid i princip har gjort allt för att inte ta upp boken förrän sent, sent på kvällen har varit en tydlig markering. En annan har varit att det aldrig blivit mer än fem minuter förrän ögonlocken gått igen. 

Inte bra nog för att fortsätta helt enkelt.