I cirkelns mitt av Arne Dahl

Arne Dahl är en av mina absoluta favoriter. Böckerna om A-gruppen står i en klass för sig och de bokserier han har levererat efter det har inte varit lika bra men utan tvekan bra nog. 

I Cirkelns mitt är en ny serie som även den handlar om en grupp poliser. Här verkar det vara en klimataktivist (klimathysteriker) som spränger folk till höger och vänster för att tala om för världen det minsann får vara nog nu. Det speciella är att gärningsmannen skickar personliga brev till polisen som ger ledtrådar om nästa dåd samtidigt som de verkar innehålla en personlig touch - ligger det mer bakom? Handlar dåden även om något annat?

Spåren leder till en före detta polis som dragit sig tillbaka från verkligheten och flytt till skogs för att leva i enlighet men sina klimathysteriska ideal. 

Boken är riktigt bra. Det är fart och tempo med korta kapitel. Spännande rakt igenom och nyfikenheten är stor för att få veta mer om vad det är som ligger bakom dåden. 

Sen saknar I Cirkelns mitt liksom alla andra böcker Arne Dahl gjort efter A-gruppen det underbara persongalleriet (karaktärerna) och mystiken/mytologin men det kanske är för mycket begärt.

Boken är som sagt spännande och bra men har inte det där lilla extra. Det blir lite som vilken deckare som helst och det är lite synd.

Sveasagorna av Linus de Faire

Boken är uppdelad i två olika tidsperioder (tydligt att det är mode bland våra författare nuförtiden) Den ena delen handlar om en familj från Norrbotten som emigrerar till Brasilien i början på 1900-talet, deras resa och och framförallt deras öden när de väl kommer fram. 

Den andra delen berör familjen på 1970-talet och den orolig tid som rådde då. 

Halvvägs ger jag upp eftersom jag helt enkelt inte tycker att boken är bra nog för att fortsätta läsa. I stort intresserar handlingen mycket. De olika tidsperioderna, den geografisk miljön, politiken mm men jag tycker verkligen inte att boken är bra skriven. Den fångar mig inte någonting. Inte mycket till spänning eller andra ingredienser som normalt får mig att bli engagerad eller nyfiken. Istället är det mer som en kavalkad, en uppräkning av vad som händer vilket inte nödvändigtvis behöver vara ointressant men att jag i två veckors tid i princip har gjort allt för att inte ta upp boken förrän sent, sent på kvällen har varit en tydlig markering. En annan har varit att det aldrig blivit mer än fem minuter förrän ögonlocken gått igen. 

Inte bra nog för att fortsätta helt enkelt.