Dandy av Jan Guillou

Vad gör du Guillou?????????????????

Här har jag länge, länge sett fram emot bok nummer två i Jan Guillous romanserie om 1900-talet och så hamnar jag i ett händelselöst träsk.

Brobyggarna var bra, inte någon fantastisk bok men ändå såpass bra att jag med stor förväntan såg fram emot nästa bok. Efter att ha läst det mesta Guillou har skrivit anser jag mig veta vad jag kan förvänta mig men här lurar han skjortan av mig och får mig dessutom att lite oroligt undra vart han är på väg.

Dandy följer broder nummer tre, Sverre. Han hamnar i England efter att ha följt sin älskare dit. Boken skildrar deras överklassliv och Sverres utveckling till att bli konstnär.

Jag kan egentligen inte säga att boken är dålig. Det är alltid intressant med historiska skildringar. Hur var det i England under tidigt 1900-tal? Hur såg de på sig själva och sin omgivning? Konsten får dessutom ta stor plats vilket i sig är lite intressant eftersom det är ett område jag inte är speciellt väl förtrogen med.

MEN DET HÄNDER JU INGENTING!

Boken är i total avsaknad spänning. Finns ingenting som får igång "blandvändarhetsen" i mig. Ändå är han smart Guillou eftersom sista kapitlet också är det överlägset bästa i hela boken. Det blir visserligen lite sentimentalt och blödigt men min nyfikenheten väcks inför nästa bok i serien.

Nåde dig Jan om du lurar mig igen!!!!!!!

Kungarnas krig av George R.R. Martin

Det är kaos i Västeros. Folk utropar sig till kungar lite överallt och maktkampen fortsätter.

Det finns en del skillnader mellan första boken, Kampen om järntronen och den andra, kungarnas krig:
- Krig kompletterar den politiska maktkampen.
- Fler karaktärer i handlingen.
- Boken blir mer övernaturlig.

Ska jag vara riktigt kritisk tycker jag att en del av de nya karaktärerna är lite tråkiga att läsa om. Eller om det är att de tar plats från favoriterna? Att de övernaturliga inslagen blir fler har jag inga problem med. Framförallt för att Martin gör det så fruktansvärt bra. Det är som om han smyger in sina ingredienser, både de övernaturliga och de spännande. Han kan helt enkelt det där med att bygga upp spänning och definitivt att hålla på den. Ingenstans dör handlingen, istället drivs den på ideligen vilket inte är så dåligt med tanke på att jag nu har avverkat ca 1400 sidor.

Det ska bli otroligt roligt att nu äntligen få läsa Svärdens makt, en bok som jag faktiskt inte vet någonting om.

Kampen om järntronen av George R.R. Martin

Första säsongen av Game of thrones såg jag utan svensk text. Kort därefter såg jag den igen, den här gången med text. Andra säsongen var även den ett måste och sen var det slut eftersom det i dagsläget inte finns fler säsonger att titta på.

Serien är otroligt bra och det är snudd på tortyr att vänta på nästa filmatisering när böckerna står och väntar på en i bokhandeln. Bok ett, två och tre inhandlades och lite märkligt blev det att läsa något jag precis hade sett. Något annat alternativ fanns dock inte eftersom böckerna så gott som alltid är bättre än filmatiseringarna.

Kampen om järntronen gjorde mig inte besviken och jag undrar om jag någonsin tidigare har läst igenom en bok med en liknande hastighet? Bråttom har jag för det är till bok tre jag vill komma fort, fort.

Till handlingen....

Det är maktkamp i riket Västeros. Eddard Stark får förfrågan av sin gamle vän kung Robert Baratheon att bli hans högra hand eftersom den tidigare "handen" dött. Motvilligt tackar han ja och hamnar i en riktig soppa av intriger och maktbegär i huvudstaden. Samtidigt hotar en annan fara i norr bortom muren.

Det finns flera saker som gör boken så himla bra. Mycket av vad som komma skall får man ana sig till. Nyfikenheten blir stor när jag inte får annat än små, små smakprov. Det är som om Martin medvetet retas med sina läsare.

Sättet han har byggt upp karaktärerna på är även det imponerande. Det finns en hel del rötägg men framförallt är det många som inte går att sätta in i de godas eller de ondas fack vilket är befriande. Framför allt dvärgen Tyrion Lannister är en stor favorit. Likaså Arya Stark är en fantastisk karaktär. Känner mig nästan lite barnslig ibland eftersom jag så lätt lever mig in i dessa karaktärers situationer. Jag ser det hellre som ett kvittot på att det är en riktigt, riktigt bra bok.

Slutligen måste jag framhålla att boken vid ett flertal gånger har förvånat mig eftersom den har tagit vändningar som jag inte förväntat mig. Och det är inte i syfte att, som så många andra böcker, vara absurt och skrattretande oförutsägbar. Istället känns det naturligt och brutalt troligt även fast jag som läsare önskar ett annat och snällare skeende.

Nu blir det ytterligare en mycket trevlig transportsträcka med bok två, Kungarnas krig men det är till trean Svärdets makt jag vill till och okunskapen om vad som ska hända.

LCHF och Lidingöloppet

Jag frångår mina vanliga inlägg med ett som jag bara måste få ner på pränt. Och bloggen heter ju faktiskt bockermm så helt ute och cyklar är jag ju inte.

Våren 2010 var jag igång med min träning och jag var nöjd med flåset och självkänslan var på topp som den brukar när jag känner mig något så när tränad. Semestern kom och en hel månad försvann utan att jag hade rört en fena. Jag blev riktigt, riktigt förbannad på mig själv. Konsekvensen blev att jag anmälde mig till 2011 års Göteborgsvarv. För att förstå hur galet detta var i min värld krävs en liten historik:

Jag har alltid spelat fotboll och löpning är förknippat med försäsongsträning. Blött, kallt, utan boll och med en helvetes massa ångest. Jag minns fortfarande hur vi tränade en timma brottning med Frank Steen i ÖIS brottningslokaler. Han körde bokstavligen skiten ur oss. Att några spydde under eller efter träningen var en regel och inte ett undantag. Någonstans djupt inne i mig älskade jag den här träningen men våra tränare hade den briljanta idéen att vi efter brottningen även skulle ta oss till Skatås och springa antingen 8:an eller 10:an. Detta var på den tiden det inte var belyst på 8:an. De första kilometrarna handlade alltid om att överleva och att vakna för en manglad kropp och en mentalt uttömd hjärna. Sen kom de två raksträckorna. För de som inte har sprungit 8:an i Skatås kan jag tala om att det finns två raksträckor och att de är låååånga. Eftersom det dessutom inte fanns något ljus kände vi oss som Sisyfos och Tantalos i den grekiska mytologin.Väl hemma var jag så trött att det inte gick att sova.

Jag var alltså löpmässigt mentalt skadad när jag tog beslutet men det kändes nödvändigt. Min teori var att om jag bara hade ett mål med min träning skulle det bli svårt att smita undan eller låta tiden bara rinna iväg. Träningen bestod framförallt av löpning och cykling.

Två saker fick mig att börja njuta av löpningen mer och mer:

1. Ljudböcker, denna fantastiska möjlighet, så småningom även musik.
2. Egen tid och eller barnfri tid.

Det tog inte speciellt lång tid förrän jag började längta ut till skogen, denna fantastiska känsla.

Kvällen innan Göteborgsvarvet åt jag pasta och ännu mera pasta. Jag åt så mycket pasta att jag hade spykänslor resten av kvällen. Och jag undrar om inte känslan fanns kvar även efter nattens sömn?

Löpningen fungerade jättebra! Jag höll ett bra tempo under hela loppet fram till Götaplatsen då någonting hände. Jag tog slut med bara några kilometer kvar. En dextrosol i munnen hjälpte inte eftersom jag var för trött för att fatta att den skulle ätas upp och inte sugas ner. Jag var ju snustorr i munnen.... Efter ett tag spottade jag ut och malde på. Min förklaring till att jag "dog" har hela tiden varit att vid Götaplatsen fanns en klocka och jag såg att jag skulle nå mitt mål att komma in på under 1,45. Min förklaring har alltså alltid varit mental. Jag slappnade helt enkelt av när jag såg att jag skulle klara det. Väl i mål var jag totalt slut. Benen var slut men framförallt var jag som i en dimma i upp emot tre timmar efter målgång.

Måndag vecka 7 i år 2012 började jag äta enligt LCHF. Eftersom majoritetens uppfattning är att det är en bantningsdiet vill jag starkt påpeka att jag aldrig har varit överviktig. Bara mer eller mindre vältränad. Jag vet inte hur många gånger folk har lyft på ögonbrynen med kommentarer i stil med: "Det behöver väl inte du?" Efter att först ha läst Jonas Coltings "Den nakna hälsan" och sedan även Andreas Eenfeldts "Matrevolutionen" är jag övertygad om att LCHF I första hand är rätt sätt att äta för att helt enkelt må bra.

Hursomhelst blev nästa utmaning Lidingöloppet hösten 2012. Under träningen på våren upplevde jag att jag kunde springa hur länge som helst. Träningsdosen låg på samma nivå som inför Göteborgsvarvet. I somras råkade jag dock ut för en liten olycka vilken gjorde att en månads träning försvann. Med ungefär två månader kvar var jag tvungen att börja om från början. Korta sträckor som gradvis blev längre. Med två veckor kvar hade jag kommit upp i 15 kilometer som längst i min träning. Då blev jag förskyld. Att jag skulle åka upp och springa i vilket fall som helst var självklart men jag var grinig över att min uppladdning inte hade varit den bästa. Lidingöloppet är trots allt 30 kilometer, en sträcka jag tidigare inte varit i närheten av.

Kvällen innan loppet åt jag inget märkvärdigt, två egenbakade LCHF-mackor och lite grädde med hallon. Frukosten var detsamma på löpdagen.

Under Lidingöloppet serveras vatten och sportdryck vid de första stationerna. Efter, jag tror att det är 15 kilometer, serveras även kanelgifflar, coca cola, kaffe, bananer och saltgurka. Även sådana där giftbars som vissa tro att de ska springa bättre av. Alla jag har kommit i kontakt med som har sprungit Lidingöloppet har varit rörande överrens. "Drick vid varje station och ät allt du kommer över". Jag drack vatten och åt två små saltgurkor (inte för att jag var sugen utan för att jag tänkte att det kunde vara vettigt för att få i sig lite salt). Inte någon gång under hela loppet kände jag att jag skulle vara i behov av att äta. Mina ben flöt fram i en härlig löpupplevelse och först med ca 5 kilometer kvar började jag känna av tröttheten. Men den var enbart muskulärt. Nedförsbackarna blev bra jobbiga för låren på slutet och visst fick jag bita ihop för att hålla ett bra tempo hela vägen in i mål. Väl i mål var jag trött, riktigt trött. Hoppade in i ett tält och slappade lite medan jag väntade på min kollega som hade ett senare startnummer. Jag var oerhört nöjd med loppet och samtidigt som jag analyserade det kom det upp för mig att jag inte var i närheten av samma trötthet och dimmighet som jag hade upplevt ett och ett halvt år tidigare. Det var något jag defenitivt inte hade förväntat mig med tanke på hur min uppladdning hade sett ut.

Jag kan bara se en förklaring och det är kosthållningen. Tidigare ansåg jag och de i min närhet att jag åt nyttigt. Det vill säga lagad mat med pasta, ris, potatis mm. Ingen läsk, ytterst sällan skräpmat och ingen alkohol.

Anledningen till att jag började med LCHF var förutom det jag tidigare nämnt även för att jag var nyfiken på vad det skulle ge för effekt på min träning. Det har jag fått svar på nu. Nästa mål blir ett maraton. Ett mål som var rejält skrattretande för ett par år sedan.

Från vaggan till deadline av Robert Gustafsson

Detta är ren och skär underhållning kombinerat med en liten inblick i hur personen Robert Gustafsson fungerar.

Först och främst måste sägas att har man möjlighet att välja är jag övertygad om att man maximerar upplevelsen om man lyssnar på den här boken. Robert läser själv, med allt vad det innebär, samtidigt som han har lagt in en mängd ljudeffekter som förhöjer humorn ytterligare. En krydda man inte får vid egen läsning.

Vid ett flertal gånger har jag ohämmat skrattat högt oavsett om det har varit i min ensamhet, på cykeln eller i bussen. Först efter utbrotten har jag tittat mig omkring med insikten att jag kanske förefaller lite märklig. För vem tror att en cyklist i piskande regn är annat än galen om han plötsligt brister ut i ett asgarv?

Förutom de roliga inslagen i boken får man en inblick i den komplexa människan Robert Gustafsson samt hur det är som "världskänd" svensk komiker. Jag inser att jag har missat oerhört mycket av det han har gjort men ändå kändes det som om jag kände honom. Jag var faktiskt en av dem som tittade på Björnes magasin när det begav sig. Så fel man kan ha. Roller och personligheter är trots allt två olika saker och självklart är det inte personen Robert Gustafsson man "känner". Men eftersom det är skådespelaren man ständigt ser är det nog naturligt att man tror sig känna människan också.

Det glädjer mig att han dessutom är ärlig med hur familjelivet och privatlivet har fungerat eller i mina ögon inte fungerat under skådespelarkarriären. Som offentlig person får man offra mycket, speciellt om man dessutom är arbetsnarkoman. Återigen ger det mig en insikt i hur mitt eget liv ser ut och hur jag vill ha det. Lycka för mig är inte jobbet och kommer aldrig att bli, oavset hur mycket jag trivs med det. Att umgås med familjen och se, få ta del av grabbarnas utveckling är värt mer än allt annat.

Även om det känns som om de stundom anstränger sig för att knäcka stackars pappa ;)

Ögat som ser av Giorgio Faletti

Rika människor mördas i New York. De placeras i olika ställningar som har med seriefiguren Snobben att göra. En av de mördade är borgmästarens son vilket gör att borgmästaren ber sin bror och före detta polisen Jordan Marsalis om hjälp. Marsalis får så småningom hjälp av en italiensk polis som har mist synen under tämligen hemska förhållanden. 

Ögat som ser är en riktig "bladvändare". Intressant, spännande och framförallt lite annorlunda. Om det är språket, karaktärerna eller bara drivet i storyn som gör det vet jag inte riktigt, men det kanske inte är så viktigt. 

På det hela taget är det alltså en läsvärd bok som tyvärr har två minus. 

Det första är att alla är så vackra hela tiden. Att man som författare själv inte blir trött på att beskriva den ena karaktären efter den andra med superlativ efter superlativ? Jag kanske överdriver lite. Det gäller naturligtvis inte alla karaktärer i boken men alldeles för många, i mina ögon. 

Nummer två är lite mer krångligt. Den italienska polisen Maureen Martini får synen tillbaka efter en operation vilket i sig kanske inte är så konstigt. Märkligare blir det dock när hon ser syner med sina nya ögon som hon för övrigt har fått av det första offret. 

Jag har i största allmänhet inga problem med udda händelser och förklaringar i böcker men de måste passa in i sitt sammanhang. Om en bok är helt "normal" i sin handling känns det väldigt märkligt att en sådan här sak slinker in. 
Att det däremot inträffar övernaturliga händelser i en fantasy-bok känns onekligen mer hemma än i en deckare utan andra liknande ingredienser.

Giorgio Faletti har sammantaget gjort det godkänt vid de två tillfällen jag har läst honom (även Jag dödar). Han kommer att få fler chanser.

De samvetslösa av C.J. Box

Två barn bevittnar ett mord när de ska ut och fiska. De blir upptäckta och måste fly för sina liv. Mördarna är före detta poliser och de lyckas övertyga den lokale "sheriffen" att de ska vara med i sökandet efter barnen.

Boken har ett bra tempo och är en riktig bladvändare. Det enda negativa är att författaren av någon märklig anledning har ett behov av att sammanföra huvudpersonernas tidigare historia (relationer) mot slutet. Ett "avslöjande" som inte tillför något utan känns meningslöst. Kanske ett försök till att få ett djup i boken men eftersom det inte är den typen av bok så.....

Boken är som en gammal hederlig bra actionfilm. Bra underhållning helt enkelt.