Natriumklorid av Jussi Adler-Olsen

 

Avdelning Q nystar i ett gammalt mord som så småningom verkar ha med ett nytt mord att göra. Allt efter som upptäcker de ett mönster med många ord genom åren som har vissa saker gemensamt såsom salt och födelsedagarna på några av mänsklighetens värsta ledare. 

Gott att läsa Adler-Olsen igen med den särpräglade humorn även om den är mer reserverad än i de tidigare böckerna. Det är som att den här boken är något mörkare. Assad har det jobbigt och även om humorn finns med är det klart mer återhållsamt än tidigare. 

Gott också med en bladvändare till bok. Det är både bra och spännande och lite extra intressant med en "Covidbok". Hur framställer Adler-Olsen den?

Den ständiga cliffhangern om händelsen som drabbade Hardy och Mörk tar i den här boken fart och får mig att verkligen se fram emot nästa bok. 

1984 av George Orwell

 

2016 läste jag 1984 av George Orwell men med tanke på de senaste årens märkligheter i samhället med mängder men olika åsiktskorridorer, PK-uppfattningar, miljödebatter, covidhantering med mera kände jag mig oerhört motiverad att läsa boken en gång till. Minnet av boken var lite vagt men ändå har jag de senaste åren funderat allt mer på:

Hur likt är dagens samhälle det samhälle som beskrivs i 1984? Är vi påväg dit med stormsteg, lite lagom snabbt eller inte alls?

Boken är riktigt bra och riktigt läskig. Och ja, känslan är att vi är påväg mot 1984 men hur fort kan jag inte avgöra. Vissa saker SKA man tycka idag annars ligger man illa till. Både från statligt håll men även från den stora PK-massan. 

Det var kul att läsa mina tankar om boken efter första läsning och det var kul att jag hade läst den på engelska vilket jag hade glömt av. 

1984 är verkligen en klassiker och måste läsas. 

Sången till livet av Jörn Riel

Den här boken fick jag av en kollega. "Läs den och när du har gjort det skickar du vidare den till någon annan".

Det var ett tag sedan jag fick den så jag minns inte om jag fick veta något om handlingen. Oavsett öppnade jag boken med noll koll om handlingen och det var lite härligt att inte veta någonting i förväg. 

Sången till livet är en släktkrönika som sträcker sig över många tusen år. Läsaren får följa ett antal personer och deras livsöden i det karga Grönland och till viss del nordligaste Nordamerika Att få läsa om dessa inuiter och hur de levde för tusentals år sedan men även i "modern" tid är väldigt intressant. Den totala skillnaden i kultur och värderingar samtidigt som det givetvis finns självklara likheter. Hur de åt, vad de hade för värderingar och hur de såg på berättarkonsten. Extra roligt med berättarkonsten och hur de såg på det skrivna ordet. Parallellen till dagens samhälle och digitaliseringen gentemot den fysiska boken är inte svår att dra. 

Boken är både rå och brutal i sin ärlighet. Här finns inte tillstymmelse till någon romantisk skildring. Nej. Det är den hårda verkligheten som beskrivs och den är inte snäll. Befriande att läsa något som inte innehåller de givna hjälteskildringarna. 

En del av mig vill veta mer. Hur mycket av detta är taget från gamla sägner och myter? Hur mycket är "hittepå" och hur mycket är fakta?

En läsvärd bok eftersom den är så originell.

Depphjärnan av Anders Hansen

Ännu en bok av Anders Hansen och det är lätt att känna igen sig från de tidigare böckerna. Utgångspunkten är evolutionen och Hansen förklarar på ett väldigt pedagogiskt sätt hur det kommer sig att de funktioner som har fått oss att överleva i 100 000-tals år numera är till nackdel för oss. Varför vi känner som vi gör och varför vi reagerar som vi gör på exempelvis stress och ensamhet. Att vår hjärna i grund och botten är till för att få oss att överleva och inte för att få oss att må bra. Vikten av fysisk aktivitet samt vikten att förhålla sig till det faktum att vi inte är skapta för att leva i den miljö vi lever i idag. Att det krävs att vi gör aktiva val för att må bra och att det knappast kommer gratis eftersom vi är gjorda för att spara energi och därmed lätt hamnar i lättjans fälla. 

Boken är mycket bra och intressant även om en del upprepas från hans tidigare böcker. För min de gör det ingenting med upprepningen eftersom jag ser det som en påminnelse som är bra att få. Hansen relaterar till forskning men egentligen tycker jag inte att det behövs när resonemanget utifrån evolutionen är så fullständigt logiskt. Det är både rimligt och lätt att begripa hur vi fungerar. Det som inte är lätt är att leva på ett sätt som får oss att må bra. Det syns med all tänkbar tydlighet när man ser sig omkring både vad gäller fysisk som mental hälsa. De går, som Hansen påpekar, hand i hand och kräver många aktiva och obekväma beslut från oss. Beslut som få verkar vara beredda att göra. Men först måste vi ha kunskapen om det och där är den här boken ett bra steg. 

Koryféerna av Lena Andersson

Koryféerna är en konspirationsroman som i grund och botten handlar om mordet på Olof Palme. Alla namn är dock ändrade, Olof Palme heter tex Carls Stjärne.

Roger Lilja får i uppdrag att 30 år efter mordet skriva en artikel om dådet. Han kommer i kontakt med en person som säger sig veta hur det gick till och den "verklighet" som presenteras för Lilja blir svår för honom att ta in. 

Jag minns Olof Palme och framförallt minns jag morgonen jag slog på TV-n och istället för Gomorron Sverige (tror jag det var) fick syn på blodiga bilder i rutan. Blev djupt besviken över att det jag ville titta på inte visades. Eftersom jag bara var 7 år följde jag givetvis inte turerna kring polisundersökningen även om bilden på Krister Pettersson inte gick att undvika. 

Med det sagt tror jag att jag hade fått ut mer av den här boken ifall jag varit mer insatt. Jag tycker att den är riktigt bra och Lena Andersson skriver på ett väldigt trevligt och underfundigt sätt där det stundtals verkligen inte går att läsa för fort. Den teori som framställs känns verkligen inte omöjlig och det är alltid lockande att ta in olika tankar om hur något stort har gått till oavsett rimligheten i dem. Månlandningen, mordet på Kennedy och så givetvis Palmemordet.

Mycket bra bok som jag tror ger en extra behållning om man var engagerad i turerna när de ägde rum.

Koryféerna är grekiskt (givetvis) och betyder för något i stil med ledare, den som står i spetsen.  En sorts körledare vid festliga tillfällen såsom i en teater. 

Atens portar av Conn Iggulden

Slaget vid Marathon, folkförsamlingen och alla ränkspel där för att sedan avsluta med Persernas invasion och slaget vid Thermopyle. I Atens portar får vi följa Xanthippos som är en av hjältarna från Marathon och hur han brottas med politiken i Aten och hur hans tillvaro kraschar för att sedan få möjlighet till upprättelse. 

Jag har läst de flesta av Igguldens böcker och här liksom i de andra varvas spänning och action med det politiska spelet. Jag får sällan ut så mycket av krigen/slagen men både Marathon och Thermopyle är lite mytiska och därmed extra intressanta. Det jag framförallt tycker om med den här boken är att få en inblick i den grekiska demokratin. Sen är det alltid spännande med Sparta och deras synsätt på världen och hur den ska fungera. 

Rekommenderas.

Sveas son av Lena Andersson

Först och främst. Jag är lite rädd för Lena Andersson. Jag har läst en hel del krönikor och annat hon skrivit  och alltid känt att hon är skarp och vettig i det hon skriver men att jag tyvärr inte alltid förstår. Hon är lite för skarp i sina texter för mig....

Att jag har läst Sveas son är lite roligt eftersom det blev så slumpartat. Jag fick höra om Lena Anderssons nya bok Koryféerna och tänkte att den verkade intressant och lämplig att våga mig på. Jag tipsade min gode vän om den och han svarade att han just var i färd med att läsa Sveas son och att den var bra. Biblioteket hade inte Koryféerna inne så istället blev det Sveas son eftersom min vän har både ett gott omdöme och en god smak. För i ärlighetens namn hade jag aldrig tagit mig an boken bara efter att ha läst vad den handlar om. "En berättelse om folkhemmet" låter ju inte allt för upphetsande....

Boken handlar om Sveas son Ragnar, ursvensken som växer upp och lever i folkhemmet. Hans tankar, handlingar och värderingar om Sverige och våra värderingar. Hur man ska uppträda, tänka och bete sig och hur han förhåller sig till utvecklingen i Sverige. 

Boken är riktigt bra och ger mig ett litet leende mest hela tiden. Ragnar är underbar och får mig att tänka på Backmans Ove i En man som heter Ove. Ragnar är något av en lightvariant av Ove vilket är underhållande. Det är också underhållande med den historiska genomgången av folkhemmet och hur Sverige och svensken utvecklades. Spåren syns tydligt idag och det är inte svårt att känna igen sig i värderingar både hos mig själv men kanske framförallt hos den äldre generationen som verkligen stöpts i detta klimat. 

Det här är en mycket mycket läsvärd bok. Kanske framförallt för alla som helt eller delvis varit med på samma resa.