Carl Mörk är pensionerad och ägnar sig åt sitt författarskap och avdelning Q får en ny medlem i den något mystiska Helena. Vad har hon i bagaget egentligen?
Carl är inte med så mycket i boken men det är han som får ett tips om ett gammalt fall som nog egentligen inte var ett självmord trots allt. Avdelning Q börjar nysta i fallet och samtidigt dör det fler där det finns antydningar om samband.
Parallellt får vi följa gärningsmannen och det blir tydligare och tydligare varför han vill hämnas på delar av den gosskör/internat där han själv en gång deltog.
Nytt med den här boken är att Adler-Olsen har fått hjälp av två medförfattare. Det där blir jag för övrigt lite nyfiken på hur det fungerar. Oavsett så märker jag inte så mycket med det förutom att boken är väldigt bra. Carl är inte med så mycket men det gör ingenting eftersom samma härliga ton och jargong finns med som i de andra böckerna och vem som levererar fraserna är inte så noga. Ser alltid fram emot nästa kamelreferens.
Helenas medverkan gör att boken återigen får en följetong som löper parallellt med bokens fall. Något annat intressant och spännande om hennes bakgrund och historia som ligger där och guppar (likt alla de andra böckerna som hela tiden lurar med vad som hände Carls och Assad i det förflutna).
Sammantaget. Riktigt bra bok.
