Den underjordiska järnvägen är i den här boken en fysisk sådan. Det är det enda orealistiska inslaget i boken. Resten om slaveriet är brutalt riktigt i alla sin tydlighet trots att det känns fullständigt orealistiskt.
Cora är slav på en bomullsplantage och lyckas med hjälp av järnvägen fly från sin fångenskap. En flykt som egentligen aldrig leder till någon vidare trygghet eftersom det amerikanska samhället såg ut som det gjorde på den här tiden. Slavjägare och rasism. En genomgående syn på afrikanerna som något helt annat än människor.
Boken för verkligen på ett otroligt tydligt sätt fram hur USA såg ut på den här tiden och det är ju faktiskt inte så länge sedan. Den får mig att ännu bättre förstå efterdyningarna av det amerikanska inbördeskriget. Slavarna befriades av Lincoln men inställningen i samhället förändras inte i en handvändning för det. Jag tänker på Martin Luther King men även på att det fortfarande idag finns en fortsatt stor problematik med rasism i det amerikanska samhället. Verkligen otroligt att Obama president!
Boken berör och sätter sig verkligen ganska tungt. På så sätt är den bra men samtidigt tycker jag att den är lite krångligt skriven. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är men någonting med meningsbyggnaden är jobbigt. I stycken hoppar författaren mellan olika saker och personer. Det blir lite svårt att hänga med på ett bekvämt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar