Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

Elsa är en överintelligent nästan 8-åring som blir mobbad i skolan. Hennes mormor gör bokstavligt talat allt för att få henne att ändå må bra och glömma obehaget i skolan.

Det är utgångspunkten för den här galna, tokiga och kärleksfulla bok eller är det en saga? Mormor är ett kapitel för sig. Fullständigt rubbad, men oj så kärleksfull. Det blir lite överdrivet och ibland även obegripligt men ändå är det svårt att inte engagera sig i karaktärerna i boken. Och förresten är det inte bara mormor som är spritt språngande galen. Det finns en hel drös med märkliga individer och det är tydligt att Backman vill ha det just så. Det råkar inte bli överdrivet utan det är tydligt en strategi och boken har ett djup med mängder av poänger i all sin galenskap.

Från och med nu kommer det alltid finnas något roligt med Wikipedia och givetvis måste jag introducera mina barn för all härlig "kvalitetslitteratur" som finns där ute. För självklart är det så att det är de annorlunda människorna som förändrar världen och självklart är det så att att det stänker om man sparkar på skit :)

Jag ville inte läsa den här boken för tätt inpå En man som heter Ove. Ville ha lite distans. Jag tror att det var bra för jag kan verkligen förstå varför den här boken har fått så blandad kritik. Den når i mina ögon inte upp till Oves nivå, men den är å andra sidan helt fenomenal. Det går att känna igen samma värme i den här boken men dess galenskap kan med all säkerhet trötta ut en del läsare och till och med mer än så.

För egen del tycker jag att den är bra. Inte så mycket mer, men jag får samtidigt en känsla av att den kommer att hänga kvar länge i mitt medvetande och jag misstänker att den kommer växa ju längre tiden går. Om jag får frågan om en månad är risken stor att mitt svar kommer att vara mer positivt än idag.