No country for old men av Corman McCarthy

Llewelyn är ute och jagar och noterar ett antal bilar som ser öde ut. När han kommer fram ser han resterna av en uppgörelse med ett flertal döda personer. Och så den där väskan med pengar....

Ta den eller inte? Han tar den givetvis och blir i och med det en jagad man. 

Det här är min första Corman McCarthy bok och just den här har tydligen även filmatiserats. Klassisk handling som jag stött på tidigare med ett speciellt språk eller kanske snarare speciella dialoger. Jag har svårt att sätta ord på dem men de sticker tveklöst ut och blir en extra krydda. Boken som sådan är lite intressant utifrån ett amerikanst söderperpektiv. Även gott att läsa en actionbok som är lite omodern (1980-talet) med avsaknaden av tex smartphones.

Trevlig underhållning och oförutsägbar. Bröderna Coen har gjort filmen. Kan vara värd att se....

Stormfågel av Lena Ebervall & Per E Samuelson

Äventyrliga Jane vill ha smak av livet och reser kors och tvärs för att fånga upplevelser. Detta leder henne via andra världskrigets Berlin till Köpenhamn. Hon skaffar sig vänner och kontakter lite varstans och forsätter med sitt resande mellan gränserna. SS och Gestapo är ytterst närvarande likaså den danska motståndsrörelsen och "Flamman". Lojaliteter och kärlek krånglar till tillvaron och Jane behöver dra i olika trådar för att påverka sin verklighet till det bättre.

Boken har tveklöst mängder med ingredienser som lovar gott men jag tycker att den är platt och intetsägande. Jane far fram som en naiv dumbom och det händer en del utan att det händer något alls. Mitt i brinnande krig men ändå rycks jag inte med eftersom det inte händer något som fångar. Handlingen hade lika gärna kunnat utspela sig någon helt annan stans i en helt annan tidsperiod. Kriget är som en liten bisak, en kuliss som inte har någon större betydelse eftersom det är Janes kärleksliv som så tydligt står i fokus. 

Jag orkade med halvväg innan jag lade den ifrån mig.  

En plats på jorden av Markus Torgeby & Frida Torgeby

Bilderna är fantastiska och orden är som honung. Det är som att kroppen tar till sig och suger in med omedelbar verkan och med stor tillfredsställelse. Markus Torgebys bästa egenskap är kanske att han på ett enkelt och begripligt sätt klarar av att leverera djupa budskap. 

Stugbygget som även filmats och finns som en dokumentär på tre delar i SVT (rekommenderas!) handlar både om det faktiska byggandet av något konkret och byggandet av ett liv. Vad är meningen med livet och vad är viktigt på riktigt? Vad mår vi bra av och inte? Och även varför det kanske är svårare än någonsin att ta de rätta besluten för att kunna må bra i samhället vi lever i idag. 

När Markus delar med sig av sina tankar om och syftet med att bygga den här lilla stugan i obygden kommer han in på händelser som format honom och behov han upptäckt hos sig själv som blev tillgodosedda när han bodde ensam fyra år i en kåta. Hans förhoppning är att stugan ska få samma syfte för familjen som kåtan gav honom samtidigt som han vill visa att själva byggandet i sig, resan dit, är så mycket mer än bara en "transportsträcka".

Boken får mig motiverad till mängder med saker. Boken får mig att må bra. Boken rekommenderas varmt!

Och visst, titta gärna på dokumentären men tro inte att den ensam räcker även om den är mycket bra. Boken måste läsas också.

Härskaren av Simon Scarrow

Claudius är död vilket innebär en maktkamp mellan halvbröderna Nero och Britannicus. Macro och Cato hamnar i en rävsäx där de tvingas ta ställning för vilken sida de ska stå på. 

Boken utspelar sig nästan uteslutande i Rom vilket är ovanligt för de här böckerna. Intrigerna är många och det mesta går att köpas för pengar. 

Tugget mellan Macro och Cato är som tidigare och jag förvånas ännu en gång över att Scarrow lyckas hålla mig intresserad och engagerad. Detta är trots allt den sextonde boken och det hade inte varit konstigt att tröttna. Men inte jag. Underhållning och spänning. En härlig avkoppling.

Den stora skrivboken av Agota Kristof

Återigen en bok jag inte aktivt valt själv och den är tveklöst en av de märkligaste och mest originella böcker jag läst i hela mitt liv. 

Två pojkar skickas under ett krig till sin mormor som bor i utkanten av en avlägsen by. Hon kallas för häxan och boken handlar hur pojkarnas liv ter sig under den här tiden men också långt senare. 

Handlingen lät lockande men efter en kort stund in i boken höjer jag på ögonbrynen. Oj! Vad hände där? Och sen igen och igen. 

Motbjudande är det enda vettiga ord jag kan hitta. Det finns inte en enda karaktär i boken som man skulle kunna identifiera som förhållandevis normal. Istället sker det extremt otrevliga och motbjudande saker med jämna intervall. Återigen funderar jag på ifall detta verkligen är något att lägga tid på. Vill jag läsa det här?

Jag fortsätter, kanske delvis för att jag nyligen lagt i från mig en bok och för att det alltid till viss del känns som ett misslyckande, samtidigt har boken något som håller mig fast. En nyfikenhet om vart det här ska leda kanske? Mot slutet sker en vändning som först får mig förvirrad och sen intresserad. Många av de motbjudande händelserna börjar få en förklaring och över huvudtaget blir det som om ett skynke tas bort och plötsligt förstår jag boken bättre.

Sammanfattningsvis tycker jag om boken och det är definitivt en bok som inte försvinner i mängden. Jag misstänker att den kommer att finnas med länge i bakhuvudet. En del av mig vill ganska snart läsa om den för att få klarhet i ett och annat men jag tror inte att det kommer att ske.

Stark 50 + av Monika Björn

Jag har läst mängder av hälsoböcker och kommer fortsätta att göra så eftersom jag är genuint intresserad. Kan jag lära mig något nytt? Vad tas upp och hur? Hur uppdaterade är författarna? Finns det tokigheter eller saker jag helt enkelt inte håller med om? I många fall blir det repetition vilket alltid är bra.

Den här boken skiljer sig dock en del från andra böcker jag läst eftersom den så tydligt inte riktar sig till mig. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag förmodligen inte hade fått upp ögonen för den själv men då den låg hemma blev jag nyfiken. 

Överlag tycker jag att boken är bra. Det jag framförallt tycker om är Björns fokus på att be läsaren att "känna in" och analysera sig själv. Att appar och tekniska verktyg absolut kan vara bra men att grunden är det där samtalet med sig själv. Vilken mat fungerar för mig eller varför är jag ledsen/glad just nu? Det här är en oerhört viktig del i det egna hälsoarbetet, kanske det absolut viktigaste verktyget som alldeles för få använder sig av. 

Hormoner är alltid intressant och hur vi kan påverka dem och hur de påverkar oss. En fundering jag fick under läsandet som inte besvarades var att det hade varit intressant med en historisk genomgång. Jag inser att det knappast finns så mycket källmaterial till det men hur var klimakteriet förr? Var det möjligtvis ett mindre bekymmer än nu? Att vår moderna livsstil har förvärrat den likt den bevisligen har förvärrat menstruationsbesvär och PMS?

Vår livsstil påverkar. Mycket, mycket mer än vad de flesta vill inse och varför inte också i det här avseendet? För jag kan inte se någon evolutionär logik i att exempelvis både mens med allt vad det innebär och klimakteriet ska vara "värre än nödvändigt". 

Två saker jag tycker sämre om med boken:

1. Björn förespråkar rörelse och träning men på en tydlig "mellanmjölksnivå". Jag misstänker att det är lite taktiskt med tanke på vilka hon vänder sig till, vilket kanske inte är fel men visst hade hon kunnat ha med nästa nivå också?

2. Rekommendationerna om maten följer lite samma spår som träningen. Lite som att hon inte vill stöta sig med någon och få med så många på tåget som möjligt. Hennes inlägg om kosttillskott visar på en viss okunskap. Det finns tveklöst poänger med att ta tillskott men det är oerhört viktigt när man tar tillskotten och tillsammans med vad och detta nämner hon inte. Dessutom är råden förlegade när vi nu vet så mycket mer om växtoljor, mättat fett och proteiner än för 10 år sedan. 

- Stort intag av växtoljor leder till inflammation!

- Mättat fett är bevisligen inte farligt - tvärtom!

- Det är en jäkla skillnad i kroppens förmåga att ta upp protein beroende på om de kommer från animalier eller inte. Animaliskt protein utklassar de växtbaserade!

I nödens stund av Jeffrey Archer

 

Jag är djupt besviken.

En av mina favoritförfattare verkar ha checkat ut. Denna sjätte bok i "Cliftonkrönikan är stundom pinsamt dålig. Jag har för mig att jag inte var speciellt imponerad av bok fem heller men jag minns inte riktigt och är lite för lat för att kolla vad jag skrev om den.

Vad håller Archer på med?

Grundstoryn finns där och det är en intressant historisk period (1970-talet) som berörs men det skriftliga utförandet är under all kritik. Det finns inget djup över huvud taget. Dialog på dialog och handlingen forcerar fram på ett slarvigt sätt som närmast får mig att tänka på en sådan där "spänningsroman" eller "deckare" på 150 sidor som gick att köpa i en kiosk för i tiden. Dessutom händer det saker i boken som varken följer logik eller rimlighet. Det blir närmast skrattretande när det som händer i boken är helt världsfrånvänt.

Halvvägs in i boken fick det räcka. Mycket tråkigt.