Paganinikontraktet av Lars Kepler

En kollega rekomenderade mig boken men jag var tveksam, mycket tveksam. För något år sedan läste jag Keplers första bok Hypnotisören och den gav mig en sådan bitter eftersmak som ingen annan bok har gjort tidigare. Jag minns att första tredjedelen var våldsamt bra och jag var fullständigt fångad. Efter hand blev den dock på något underligt vis mer och mer psykologiskt otäck och mot slutet var det som om jag hade fått en klump i halsen som jag inte kunde bli av med. Hur som helst hade jag bestämt mig för att inte läsa mer av Kepler.

Min kära kollega som har en mycket bra boksmak fick mig dock att ändra mig.

Paganinikontraktet börjar även den riktigt bra. Polisen söker efter mördaren samtidigt som mördaren bokstavligt talat jagar sina egentliga offer. Karaktärerna är intressanta och handlingen gripande. Vad är syftet med jakten? Kommer polisen hinna i tid?

Händelseutvecklingen är inte förutsägbar vilket naturligtvis är bra men vid två tillfällen i boken blir det lite löjligt. De två personerna som är jagade får vid två olika tillfällen möjlighet att få hjälp men de "medmänniskor" de stöter på inser inte allvaret, eller hur man nu ska tolka det. Detta känns helt osannolikt. Om två sårade stackare med skräck i blicken ber om hjälp så är det inte troligt att man avfärdar dem oavsett hur känslokall man är.

Nästa lilla miss i boken är att det förväntade slutet dröjer väl länge. Det blir något av ett antiklimax den sista femtedelen. Allt i boken talar för att det borde vara slut nu men ändå verkar författarna inte nöjda. Nästan så att jag undrar om de har en viss sidkvot de är tvungna att uppfylla.

Sammantaget är dock detta en spännande bok med flera intressanta karaktärer som absolut är värd att läsa.

Evolutionen och jag kommer inte överrens av Fredrik Lindström

Jag var väldigt nyfiken på Fredrik Lindström men valde fel. Evolutionen och jag kommer inte överrens är en samling med kortprosa och dikter. Förmodligen är det en bra bok om man har vett att uppskatta den. Mitt problem är dock att jag inte lyckas hålla koncentrationen uppe. Jag läser helt enkelt utan att ta till mig innehållet. Varför blir det så? Förmodligen är innehållet för abstrakt för mig. Jag hoppas att det är en mognadsfråga och att jag någon dag i min ålderdom ska kunna läsa en eller två dikter, stanna där och fundera på innebörden. För att sedan ta upp diktsamlingen igen och lässa ytterligare några och fundera. Att sträckläsa den här typen av böcker är ingen bra ide och tyvärr har jag inte ro till något annat.

Det du inte såg av Sjöberg/Lutteman

I mästarnas mästare för två år sedan dominerade Patrik Sjöberg. Det som gjorde programmet så bra och underhållande var mycket tack vare honom. En annan har olika jargonger vid olika sociala tillställningar.  På jobbet, hemma, kompisar och i omklädningsrummet är bara några exempel. Men Patrick körde idrottsjargongen rakt av och med en väl dold glimmt i ögat vid vissa tillfällen. En tid senare gick han ut med det hemska som hade hänt honom som pojke. Jag tror att många började omvärdera den bild vi hade fått av Sjöberg. Han har ju alltid stuckit ut och inte brytt sig speciellt mycket om vad andra tänker och tycker om honom. Således var min nyfikenhet stor på hans bok Det du inte såg.

Boken är i princip en kronologisk överblick över Patriks liv. Från skoltiden innan han började med höjdhopp till idag. Boken är mycket intressant och underhållande och självklart är Patrik liksom vi alla en produkt av den uppväxt han har haft. Jag har idag en helt klart bättre förståelse över hans handlande än vad jag hade för en vecka sedan.

Det finns mycket i det han säger som jag håller med om men även mycket som jag absolut inte håller med om. T.ex skriver han en hel del om sin roll som förebild och han har en stor poäng i att det naturligtvis är föräldrarnas uppgift att uppfostra sina barn. Men han kan som offentlig person och idrottsstjärna inte bli helt fri från ansvar. Barn påverkas oerhört mycket av sina förebilder, det går inte att komma ifrån. Idag blir fler och fler av dessa förebilder i mina ögon bara sämre och sämre. Se bara hur det ser ut på en fotbollsplan. När det finns "förebilder" som Balotelli, Zlatan och ibland hela fotbollslag med ledare (läs Real Madrid när de möter Barcelona) som skämmer ut sig något fruktansvärt blir konsekvensen givetvis att ungdomar tar efter. Självklart är det föräldrars och tränares ansvar att deras ungdomar ska uppträda på ett korrekt sätt men deras jobb blir ju inte lättare direkt av dessa "förebilder".

En annan sida som jag till viss del beundrar är hans förmåga att våga tycka till och agera utan att fundera på vad andra kommer att anse. Alldeles för ofta är vi så måna om vad andra tycker och tänker och tar kanske därför inte de beslut vi själva egentligen vill. Det tycker jag är en svaghet. Inte sagt att man ska bli självisk och inte bry sig om andras känslor men i många fall tar jag som person beslut som inte påverkar andra. Då ska jag heller inte bry mig om vad andra tycker om det beslutet. Det är faktiskt inte deras sak. Och vill de ha åsikter om det är det deras problem.

Hur som helst är jag mycket nöjd med att ha läst den här biografin och förundrad över varför jag inte har läst fler av samma sort. Har inte Salming, Björn Borg med flera skrivit några eller är det jag som måste lämna grottan lite oftare?

101 historiska myter av Persson och Oldrup

En bok som genast lockade mig i bokreakatalogen. Den går som titeln antyder igenom 101 historiska myter och syftet är att med fakta och logiskt tänkande bryta isär dessa myter.

Jag gillar upplägget. Varje liten myt behandlas på ett uppslag, det vill säga två sidor i boken. Det innebär att man får en lagom kortfattad genomgång och kan snabbt gå vidare till nästa ämne. Dessutom får jag som läsare en möjlighet att hoppa över de avsnitt som inte intresserar mig och detta utan att riskera att jag kommer att missa något av värde. Hade upplägget varit annorlunda och varje myt hade bestått av till exempel 20 sidor hade jag med all säkerhet inte "vågat" hoppa över, hur som helst, med en liten rädsla över att missa något intressant. Och det tror jag ofrånkomligen hade gjort boken sämre.

Tyvärr är jag ändå inte nöjd. Det kan bero på att titeln och baksidestexten ger mig lite för stora förväntningar, men förmodligen inte. Författarna analyserar och förklarar ett flertal av myterna på ett bra och vettigt sätt. Men alldeles för ofta känns det som att de petar i smådetaljer och vill få det som om gemene man har en fullständigt fel bild av historien. Ett exempel är att Gustav den III mördades under en maskeradbal på Operan. Min första tanke är herre gud är jag helt ute och cyklar? Visst var det så? Jag förväntar mig alltså en helt annan bild en vad min utbildning har gett mig. Istället är poängen att han inte dog med en gång. Kulan gav visserligen ett dödligt sår tillsammans med andra sjukdomar men kungen dog faktiskt inte förrän någon vecka senare. Är det någon egentlig skillnad? I mina ögon har detta lilla petande med detaljer ingen funktion. Eventuellt om man har tänkt att irritera sin omgivning med att leka besserwisser (och vem vill det?) men inte annars.

Eftersom det finns många liknande exempel tappar boken i värde och mitt intresse minskar betydligt. Mitt nya uppdrag blir mot slutet av boken istället att fundera över vilken liten detalj de ska hänga upp sig på härnäst.

Synd! För idéen och upplägget var bra.

Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne

Som alltid är det roligt att kunna slå sig för bröstet och säga att man lagt ännu en klassiker bakom sig. Jorden runt på 80 dagar är ju en av de där som man bör ha läst. 

Phileas Fogg, en nonchalant, matematiskt exakt, till synes känslolös överklassnisse hävdar att han kan ta sig jorden runt på 80 dagar. Till sin hjälp har han betjänten Passeparttout som är hans raka motsats. Som en skugga har de en detektiv efter sig eftersom mr Fogg är misstänkt för att ha begått ett bankrån. 

Under resans gång stöter de på alla möjliga problem. Både naturliga samt sådana som detektiven ligger bakom eftersom han till en början vill sinka deras resa i väntan på en arresteringsorder. 

Boken är skriven för ca 150 år sedan och är givetvis annorlunda än vad man är van vid att läsa. Som jag tidigare nämnt tycker jag att de flesta äldre böcker saknar spänning. Likadant är det med den här. Det gör den visserligen inte dålig. Den är intressant och stundtals ganska underhållande. Förutsatt att man kan ta huvudpersonen Phileas Fogg med en nypa salt. Med rätt humör går det men jösses vad irriterande jag tyckte att han var ibland. En dryg adelsman och dessutom britt. Näsan är så högt upp i vädret att man storknar. Aldrig någon reaktion på de motgångar de råkar ut för medan betjänten givetvis kan slita sitt hår av frustration. Känslomässigt påminner han om en robot och det som stör mig ytterligare är att Jules Verne dessutom får det att framstå som ädelt, nobelt eller vad man nu ska kalla det.

Boken fick mig att ett flertal gånger fundera på om den har fungerat som en inspirationskälla till Selma Lagerlöf och hennes Nils Holgerssons underbara resa. Ibland känns syftet med boken nämligen att vara någon typ av lärobok/reseskildring. 

Blir  dock sugen på att se någon av filmatiseringarna av boken och det är givetvis ett bra betyg.

Förgörelsen av Del Toro och Hogan

Äntligen fick jag tid för vampyrbok nummer två. Första, Släktet, var som jag tidigare nämnt en mycket positiv överraskning. Av någon anledning har bok nummer två fått vänta och därför var det extra roligt att även den var mycket bra.

Handlingen fortsätter där den första boken slutade. "Vampyrsmittan" sprider sig samtidigt som det börjar visa sig att det finns två fraktioner av dem som verkar slåss mot varandra. Huvudpersonerna kämpar tappert men utvecklingen blir bara mörkare och mörkare för dem. Parallellt får läsaren veta mer om historien bakom vampyrernas ursprung och deras plan framträder allt tydligare.

Det är ett högt tempo och mer action än i den första boken utan att för den delen bra bli blodigt och slafsigt.    
Våldet har en funktion, känns fånigt att skriva så men det jag menar är att det blir inte Bad Taste av det hela utan det ligger på en rimlig nivå. Jag kan tänka mig att det skulle kunna bli lätt att som författare vältra sig i äckligheter när man skriver en bok i den här genren men så är det alltså inte.

Nu ska bara den sista boken komma ut. Alltid samma problem...

Den nakna hälsan av Jonas Colting

Jag har precis läst en bok som kommer att förändra framtiden för mig. Frågan är bara hur mycket? Får jag med mig familjen på detta? Vill jag det? Kan jag förändra mig utan att påverka resten av familjen?

För ett och ett halv år sedan fick jag tummen ur och börjande motionera regelbundet. Inte för att jag hade varit stillastående men jag fann ursäkter för att inte hålla den kontinuitet i min träning som jag egentligen behövde och ville. Målsättningen blev Göteborgsvarvet 2011 och sedan dess har jag fortsatt att träna regelbundet. I första hand löpning och cykling men även en del fotboll och tennis. Nu börjar jag finna nya mål såsom att cykla till Oskarshamn, Tjurruset i Stockholm eller varför inte Klassikern?

Helt rätt i tiden kommer Colting med Den nakna hälsan. En del av mina egna tankar och idéer får här näring samtidigt som Colting öser på med massor av intressanta aspekter som jag är på väg att svälja med hull och hår. Min fru har nog redan ångrat att hon köpte boken.

Hans grundtanke är att vår mänskliga ritning har utformats under miljoner år och att vi därför är skapta att leva och äta på ett givet sätt.

Varför medicinera i förväg? Varför solskydd? Spring barfota! Mer fett och proteiner! Det här är exempel som boken tar upp och som framställs med tydlig självklarhet. Colting menar att vi delvis blir förda bakom ljuset av vinstdrivande företag som inte är speciellt intresserade av vår hälsa, däremot av att den egna plånboken blir fetare. Han ser oss som en generation av försökskaniner som blir istoppade en massa E-produkter, socker och industriellt tillverkade matvaror som är kemiskt sammansatta. Vi äter ihjäl oss och blir bara sjukare och sjukare i alla möjliga olika åkommor som oftast har med vad vi stoppar i oss att göra. Samtidigt letar vi genvägar i allt från magiska träningsupplägg till märkliga pulver för att så snabbt som möjligt komma i rätt kondition.

Svaret är istället enligt Colting att skala av allt tillgjort och onödigt för att gå tillbaka till det som verkligen är anpassat för oss. Det naturliga. Vår fysik är grundlagd för flera 100 000-tals år sedan och är anpassad till att äta det naturen kunde ge, dvs bla fett och proteiner. Djurskötarna ger ju inte leijon pasta, flingor eller annat kolhydratrikt. De får kött!!!! Inte heller vi bör äta annat en det naturen kan ge oss i dess oskalade form. Träning måste dessutom ske regelbundet för att vi ska må bra.

Han använder sig inte av källor i sin bok utan vill att man ska använda sitt egna kritiska tänkande för fundera på om det han tar upp är rimligt eller inte. Min uppfattning är utan tvekan att han har massor av poänger. Jag är villig att göra en del förändringar i framförallt mitt ätande. Återstår att se vad det kommer att få för effekt.

Vi är så insnöade i gamla sanningar att vi inte ens ser andra alternativ. Den här boken får en att tänka. Nu lägger jag den på min frus nattduksbord.