Två soldater av Roslund & Hellström

Tre sekunder är suverän, Edward Finnigans upprättelse riktigt bra, likaså Flickan under gatan. 

Det är alltid roligt med författare som utmärker sig med en alldeles egen stil. Det har utan tvekan Roslund & Hellström. Deras böcker känns brutalt äkta, känns på riktigt. De utmärker sig även med att polisen i böckerna Evert Grens i stora delar av böckerna lyser med sin frånvaro. Det blir mer fokus på karaktärerna runt i kring, inte minst brottslingarna. Samhällskritiken är även den påtaglig och framförallt är språket i böckerna originellt. Lite ryckigt och otydligt. Parallella konversationer, tankar, nutid och dåtid som blandas på ett intressant sätt så länge man hänger med. Allt detta har jag hittills sett som positivt i böckerna.

Två soldater börjar dock så ryckigt i sitt språk att jag fullt ärligt måste erkänna att jag inte riktigt hänger med. Förvissad om att det kommer klarna längre fram fortsätter jag. Och klarnar gör det men det tar så lång tid att jag tidvis känner mig riktigt korkad.

Boken handlar om gängkriminalitet i Stockholm. En av ledarna sitter inne, den andre är på utsidan. Efter ordentliga förberedelser flyr han på insidan och jakten efter dem är i full gång.

Temat är mycket intressant, inte minst med tanke på de bekymmer vi har haft i Göteborg (Hisingen) med ungdomar som har haft som mål att sätta eld på sin omgivning. Tyvärr räcker inte detta för mig. Det som tidigare har känts positivt har ingen verkan på mig i Två soldater. Språket har jag nämnt, Ewert Grens karaktär känns lite uttjatad även om han faktiskt verkar vara på väg mot något annat. Spänningen är inte heller den tillräcklig vilket gör att endast temat inte orkar lyfta boken i sin helhet. Ganska tidigt börjar jag önska att den ska ta slut.

Som roman håller den inte den kvalité som jag hade hoppats men jag är säker på att detta är en av de där böckerna som kommer att hänga kvar länge i mitt medvetande. För den berör och får mig att fundera.

Det kanske är ett gott betyg i sig?

Morgon i Jenin av Susan Abulhawa

Morgon i Jenin handlar om en palestinsk familjs öden från 1940-talet och fram till 2000-talet.

Anledningen till att jag köpte boken på rean i våras var just för att jag kan för lite om konflikten i Palestina/Israel. Att det är en våldsspiral som har pågått i drygt 60 år och att konfliktens ursprung grundlades efter andra världskriget är jag väl förtrogen med, men sen då.....

Jag är nämligen en av de där som under alla år har hört talas om allt som händer "där nere" men som aldrig egentligen har orkat ta till mig av de hemska händelserna. För hemska är de och det är otroligt frustrerande att läsa om enskilda öden eftersom de verkligen berör. En bok driver, en bok engagerar och en bok lämnar en inte oberörd. Jag tror det är omöjligt att läsa Morgon i Jenin utan att fälla tårar. Anledningen till att de fälls i mitt fall är både på grund av den frustration över hur korkat världssamfundet var när de skapade detta jätteproblem samt äktheten i dessa människors öden.

Tänk att en dag bli bortförd från sitt hem. Ett hem som har varit familjens i generationer. Jag tror att det är en omöjlig tanke. Den är absurd för oss i vår trygga tillvaro. Samtidigt är den en verklighet för så många andra. Lillebror ligger ner, lillebror blir sparkad på och ingen, ingen vill vare sig se eller hjälpa till.

Hur är det möjligt? Varför har det tillåtits?

Orättvisor är svåra att begripa sig på, lika svåra som orsakerna till varför vi väljer att engagera oss vissa saker och inte åt andra. Vi i de industrialiserade länderna äter oss till döds samtidigt som våra medmänniskor i fattigare länder svälter. Vi i väst säljer vapen för att andra ska kunna ta död på varandra. Varför då? För att kunna ha en dator till i familjen.

Det senaste är att vi inte vill ha trängselskatt i Göteborg. Det kortsiktiga i vår plånbok är viktigare än våra barns framtid.

Dalai lama senast och nu Morgon i Jenin får mig att tänka men inte förstår jag mer för det.

Lycka! av Howard C Cutler

Lycka! är en handbok i konsten att leva av Howard Cutler med bistånd av Dalai lama. Cutler bygger sin bok på intervjuer med Dalai lama och resultatet blir riktigt bra.

Hur blir jag lycklig? Svaren är allt som oftast självklara när man läser om dem men varför är de inte så självklara i praktiken?? Stress, märkliga krav och underliga prioriteringar är det som gör mig irriterad i vardagen. Jag vet om det men har allt för sällan kraften att förändra mitt beteende. Förhoppningsvis kommer den här boken att hjälpa mig. För när den egna analysen väl har ägt rum känns det som om man har det hela svart på vitt. Då finns inga ursäkter för att inte åtgärda och förbättra.

Ett exempel från boken är att man ska försöka undvika de situationer som får en på dåligt humör. För min del är det utan tvekan så att jag blir en direkt dålig pappa när jag är stressad. Alltså är lösningen enkel. Undvik att försätta dig i sådana situationer.... Nu när jag har detta i bakhuvudet har jag även en möjlighet att förändra och förändra ska jag. Medvetenheten måste finnas i "stridens hetta". Det går inte att enbart vara efterklok.

Mycket i boken handlar även om förståelse, medkänsla, empati och tålamod. Egenskaper som man alltid kan förbättra men det görs inte på egen hand. Det gäller att träna sig på detta lika mycket som allt annat. Det kanske till och med går att kombinera en joggingrunda med vissa mentala övningar?!

Sammantaget tycker jag att Lycka! är en bra och viktig bok. En av de där som kanske kan förändra/förbättra mig som människa.

Äkta vara av Mats-Eric Nilsson

Äkta vara har det som Den hemlige kocken saknar eller i alla fall inte har så mycket av. Nämligen en genomgång av 150 livsmedel. Denna genomgång är mycket intressant och går att använda som en uppslagsbok. Vissa livsmedel äter jag inte alls av och dessa kan jag därför lämna där hän medan andra är mer intressanta. Och ju mer jag läser desto mer motiverad blir jag att luska reda på de livsmedel som är så naturliga och äkta som möjligt. Därför är nästa steg ganska självklart. Att få tips om vilka livsmedel som är godkända. Detta finns inte med i boken, däremot finns det med i Mats-Eric Nilssons sida: aktavara.org.

Där kommer jag att tillbringa en hel del tid i fortsättningen.

Gustavs grabb av Leif G W Persson

Ju mer jag tänker tillbaka på Gustavs grabb desto bättre blir den. Leif G W Persson skriver mycket trivsamt och lättläst om sin uppväxt och klassresa. Mycket av det han berättar hade förmodligen blivit ännu roligare att läsa om jag själv hade haft åldern inne och upplevt samma tid. Istället blir det genuint intressant. Dessutom gillar jag humorn i boken. Den är lite torr och inte helt självklar men mycket underhållande när jag väl fattar vinken.

En bit in i boken hettar det dessutom till vilket är roligt eftersom boken då får ytterligare en dimension. Det är när han berör sin del i Geijeraffären på 70-talet. Dels ger han en annan bild av Palme än vad jag tidigare haft och dels är det på något sätt skönt att få ta del av hur hårt Geijeraffären drabbar Persson. Inte att jag njuter av hans olycka men det känns viktigt att män med hög machofaktor (via media givetvis) vågar visa sin sårbarhet. Det känns inte självklart i dagens "sociala mask" samhälle.

Boken har i mina ögon två syften. Dels är det som Persson själv skriver en slags biografi om hans egna klassresa. Men jag ser även ett annat syfte, ett vackert sådant som berör mig oerhört mycket. Jag ser boken som en hyllning till Leif G W Perssons far.

Detta är något som verkligen känns i magen på mig. För jag känner att jag vet alldeles för lite om min egen far. Han om någon har gjort en otrolig resa (där givetvis även min mor är inblandad). Det finns så många luckor i den resan som måste fyllas igen och det är inte svårare än att få tummen ur och korsförhöra honom. Men det ska göras också.... Samtidigt har jag själv två grabbar och min högsta önskan är givetvis att de kommer att tycka att de har världens bästa pappa. Kan det finnas något viktigare än det?

Slutligen är uppläsaren Peter Andersson fantastisk bra. En bättre uppläsare för Gustavs grabb kan jag inte tänka mig.

Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson

Jag har alltid strävat efter att äta så hälsosamt som möjligt. Dock finns det så många olika nivåer man kan ligga på i sin ambition att äta nyttigt. Snabbmat eller inte? Färdiga produkter eller lagade från grunden?

Måndagen vecka 7 började jag därför med att äta LCHF-kost. Inte för att jag var överviktig utan för att jag tyckte att det lät vettigt och för att jag var nyfiken på resultatet. Och resultatet är jag mycket, mycket nöjd med men uppenbarligen kan jag gå ännu längre. För varför ska jag nöja mig med att äta det som i mina ögon är hälsosam mat när jag tydligen kan bli ännu mer hälsosam? Mats-Eric Nilsson har med sin bok Den hemlige kocken vidgat mina vyer ytterligare.

Det hjälper inte att laga maten från grunden. Det är en bra idé att lära sig vad maten jag köper i affären faktiskt innehåller. För varför ska där finnas oändliga mängder färgämnen, aromer, konserveringsmedel och allt vad det nu kan vara. Om en matvara håller bra kvalité varför då spetsade dem med alla dessa  märkliga tillsatser?

Mat är roligt att laga och om den dessutom är av yppersta kvalité är det en investering i min och min familjs hälsa. Det må vara att matkassen har blivit dyrare men i det långa loppet är det värt varenda krona. Och det vore väl märkligt om jag hellre lade pengarna på materiella ting som jag ändå bara har glädje av för stunden?

Boken har en historisk inledning som är intressant men som jag inte har någon större ro till att lägga tid på. Jag vill framåt, vill veta hur det ser ut idag. Och det ser inte speciellt trevligt ut. Lustigt men inte trevligt. Hur har vi kunnat hamna i detta matträsk? Vi stoppar i oss så mycket skit så att jag blir äcklad och då är det inte allt socker jag syftar på den här gången.

Fortsättningen på boken är oerhört intressant där Nilsson går igenom hur våra matvaror produceras och hur de blir dopade med allt möjligt skit. Avslutningsvis går han igenom alla E-nummer i vår mat och förklarar vad de är för något samt vad de har för kända hälsorisker. Denna del är utmärkt som lexikon.

I slutet av boken skriver Nilsson något i stil med: Har man väl fått upp ögonen är det omöjligt att blunda igen.

Born to run - Christopher McDougall

Söker man motivation behöver man inte söka längre. Oj! Vilken intressant och underhållande bok. Tillsammans med Matrevolutionen, Den nakna hälsan och Den hemlige kocken (som jag ännu inte läst ut) är Born to run en av grundpelarna i mitt nya liv.

Jag har sedan två år börjat löpa och cykla regelbundet. Ett Göteborgsvarv är gjort, nästa ska avverkas 2013. Lidingöloppet stundar och fler mål ska avverkas under de närmaste 30 åren (minst!).  För efter att ha läst den här boken finns inga hinder som är höga nog. Jag är skapad för att springa och det är precis vad jag tänker göra.

Det som genomsyrar boken är Tarahumarafolket. Ett skyggt folk i Mexico som tycks kunna springa hur långt som helst utan skador och med en glädje som förundrar. Detta i de enklaste sandaler. Och då är det inte maratonsträckor vi pratar om. Nej, inte sådant småpotatis. Betydligt längre...

Vad är det som händer med oss egentligen? Som små kan vi inte transportera oss gående. Vi bara måste springa. Efter ett antal år är det i princip tvärt om. Löpning ses av alldeles för många som något jobbigt och definitivt allt annat än glädjande. Varför denna förändring? Varför har vi dessutom ont överallt när vi ska springa när våra kroppar är konstruerade för att just springa? Dessa är några av frågorna som McDougall besvarar i sin bok.

Jag har uppriktigt sagt svårt att begränsa mig när jag ska skriva om den här boken och får helt enkelt göra så att jag avslutar här med att Boken måste läsas!!!!!