Den vite ryttaren av Bernard Cornwell

Den vite ryttaren är den andra boken om Uthreds kamp i 800-talets England. Den första boken, Det sista kungadömet, var bra men den här är ännu bättre. Den har samma ingredienser men Uthred velar inte lika mycket mellan sina lojaliteter och dessutom händer det mer i den här boken. Spänningen får fart på boken och tillsammans med brutaliteten (som måste finnas i en bok om vikingar...) och den råbarkade humorn blir det ett väldigt bra resultat. 

Alltid lite extra roligt när del två i en bokserie överträffar den första. Det ska bli kul med del tre som dock får vänta eftersom jag dels inte har den och för att jag är ivrig att påbörja en bok om ett helt annat ämne - Löpning!

Det sista kungadömet av Bernard Cornwell

Det sista kungadömet utspelar sig i 800-talets England. Huvudperson är Uhtred, en nioårig pojke som blir tillfångatagen av danerna under deras invasion av England. Av olika skäl uppfostras han som en dan och lär sig att tycka om deras religion samt deras sätt att leva, där kämpen och krigaren glorifieras. Ett svek gör dock att han ofrivilligt tar sig tillbaka till sina egna och där hjälper kung Alfred att bekämpa inkräktarna.

Det här är en verkligt underhållande bok. Den skrivs på ett råbarkat och hastigt sätt. Det blir inga större miljöbeskrivningar eller känsloanalyser. Saker och ting sker utan omsvep och det känns efter ett tag helt rätt. En bok som har detta tema ska skrivas på just detta sätt. Känslan jag får är att jag läser något autentiskt och det beror mycket på just detta sätt att skriva samt att den är skriven i jag form.

Ett minus i boken är att när huvudpersonen Uhtred hoppar lite mellan de två motpolerna blir han utan omsvep accepterad var han än befinner sig. T ex så är han öppet för danerna i hela boken vilket syns tydligt gentemot hans landsmän. Det känns inte så troligt. Inte heller att han utan betänkligheter kan dräpa fiender oavsett vilken sida han står på.

En stor behållning i boken är danernas syn på katolicismen. Vid ett antal tillfällen har Cornwell fått mig att skratta riktigt högt. Det går ju att driva ganska skarpt med katolicismen, framförallt med tanke på hur den utövades under den här tiden. Och det blir perfekt när danerna med sin asatro ser på engelsmännen som fullständiga galningar när de ska be om och om igen och försaka all njutning som livet ger.

Samtidigt känns det som om boken saknar något för att bli en riktig höjdare men jag har svårt att sätta fingret på vad det är. Det enda jag kan tänka mig är att sättet boken är skriven på (som jag gillar) eventuellt gör den mindre engagerande och spännande.

Oavsett är det en bok att läsa...

Vår egen förrädare av John Le Carré

Mitt första möte med denne gigant blir inte riktigt fulländat. Efter halva boken orkar jag inte mer och lägger ifrån mig verksamheten. 

Vår egen förrädare handlar om ett brittiskt par som träffar på en rysk penningtvättare i Västindien. Vad John Le Carré sysslar med övergår mitt förstånd. Enkelt uttryckt förstår jag nästan ingenting. Förmodligen i en tanke att skriva roligt och underfundigt vävs tankar och repliker in i varandra så att jag i första hand blir förbryllad och i andra irriterad. Meningarna är hafsiga och avbrutna. Jag får verkligen koncentrera mig på vem som säger vad eller för den delen tänker. Och så håller det på utan att handlingen egentligen drivs framåt.

För att försvara Le Carré måste jag nämna att han har konkurrerat med fotbolls EM och att jag därför inte har läst så många sidor i taget. Samtidigt finns det ingenting i boken som har fått mig att vilja läsa mer av den. Ögonlocken har snabbt känts påfallande tunga och nu ger jag upp.

Örnens väg av Wilbur Smith

Örnens väg är min första Wilbur Smith bok. Det är alltid spännande att bekanta sig med en ny författare eftersom man inte har en aning om vad som väntar. Det som lockade mig med just den här boken var att handlingen verkade utspela sig i både Israel och Sydafrika. Miljöer som inte är allt för vanliga i de böcker jag hittills läst. 

David är en rikemansson som bestämmer sig för att strunta i de planer familjen har för honom för att istället bli flygare. Efter flygutbildningen reser han runt i Europa tills han träffar den israeliska kvinnan Debra. Han hamnar i det israeliska flygvapnet tills han och Debra efter många om och men reser vidare till Sydafrika för att få leva sina liv i fred.

Denna äventyrsroman hade förmodligen varit en favorit för mig för ca 15-20 år sedan. Den påminner till viss del om filmen Top Gun med Tom Cruise. Men som 30+ och med ganska många böcker i bagaget känns Örnens väg ytlig i sin karaktär och med lika mycket djup som en vattenpöl. Boken är i mina ögon inte avsedd för vuxna människor. Huvudpersonen David har allt. Han är rik, snygg och charmar givetvis alla. Det blir så sliskigt att man storknar. De gånger det dyker upp problem i boken  och dessa är ganska rejäla behandlas de nästan varje gång lite snabbt för att sedan falla i glömska. Exempelvis Debra som till en början inte vill ge sig till David för att några sidor längre fram kasta sig över honom med noll tankar på det som till en början bromsade henne. Detta återkommer gång på gång och därför känns inte boken ämnad för vuxna. Den saknar så mycket verklighet i hur människor beter sig att jag tappar i intresse. 

Utöver detta blir handlingen mer och mer löjeväckande och när Debras tragiska öde tillslut får en lycklig vändning så är det så mycket Hollywood att det inte går att göra annat än att skratta. 

Ändå blir jag berörd av vissa delar i boken men förklaringen till det har nog mer att göra med att jag börjar bli blödig än att boken skulle vara bra. 

Mycket tveksamt om det blir någon mer Wilbur Smith bok i framtiden. 

Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho

På upptäcktsfärd i den djupare delen av litteraturen med Paulo Coelho är alltid en utmaning. Hur det kom sig att det blev Veronika bestämmer sig för att dö vet jag inte men det är verkligen ingenting jag ångrar.

Veronika tar ett gäng med sömnpiller för att ta sitt liv. Hon misslyckas och får reda på att hennes självmordsförsök har gjort hennes hjärta så svagt att hon inte har mer än en vecka kvar i livet. Denna sista vecka får hon tillbringa på ett mentalsjukhus och det är där större delen av bokens handling utspelar sig. Extra roligt är att det är Ljubljana i Slovenien som är bokens geografiska plats. Det hör ju inte till vanligheten att detta lilla land får ha huvudrollen i en bok av en världsförfattare.

Det blir oundvikligt en del sjukdomsprat och vid ett kort ögonblick blir det lite tjatigt men det övervägs med råge av bokens starka sidor, nämligen alla underbara tankar och idéer som Veronika och några av de intagna har. Bland annat en härlig genomgång av ett förhållandes olika stadier som är härligt oromantiskt, avskalat och i mina ögon äkta. Jag blir så oerhört trött på alla filmers och böckers fantasivärld där det är så mycket gulli gull och paren är nykära i all evighet. Verkligheten är en annan och ibland undrar jag om en av orsakerna till alla skiljsmässor är att folk inte har vett att förstå skillnaden på ett verkligt förhållande och ett fiktivt.

Frågan om vem som är galen och inte är även den mycket intressant och underhållande. Fick mig att tänka på The Ark med låten It takes a fool to remain sane.

Slutet förvånade och gladde mig, det här gjorde verkligen Coelho bra!

Brödraskapet av John Grisham

Tre domare i ett fängelse ägnar sig åt utpressning. Deras offer är homosexuella män som ännu inte har "kommit ut". Till sin hjälp har de en försupen advokat som agerar brevbärare mellan fängelset och offren. Samtidigt är det valtider i USA och chefen för CIA tycker att budgeten till USA-s militära enheter krymper oroväckande fort. För att råda bot på detta försöker han tillsätta en egen presidentkandidat som ska gå till val på människors rädsla. Givetvis ordnar CIA chefen så människor faktiskt får något att oroa sig för. Dessa två parallella historier binds så småningom samman på ett inte helt överraskande sätt.

Ganska tidigt blir jag negativt inställd till boken. Det finns ingen karaktär att sympatisera med, ingen att tycka om. Ett ganska ovanligt fenomen. Dessutom är boken så amerikansk så att jag nästan storknar. Attityden, levnadssätten, människobilden och USA-s härskarteknik är jag ordentligt trött på. Allt känns XL och det är något som jag tidigare inte har brytt mig så mycket om men som numera stör.

Trots detta infinner sig sakta en känsla som jag känner igen från andra Grisham böcker. Han brukar få till det rejält på slutet. Kanske inte alltid så oväntat men han har en förmåga att vända upp och ner på händelserna så att det slutar på ett helt annat sätt än vad riktningen i boken antyder.

Denna känsla håller mig kvar i boken ända tills den är slut. Helt plötsligt är boken slut och mina förhoppningar om att slutet skulle höja boken grusades rejält. Visserligen har den inget definitivt slut utan lämnar en del åt fantasin vilket oftast är bra. Men eftersom jag hade förväntat en viss tempohöjning och flera alternativa slut på boken, blev jag rejält förvånad och besviken att den aldrig infann sig.

Det här är inte någon bok jag rekommenderar.

Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt

För drygt tre månader sedan övergick jag, efter att ha läst Den nakna sanningen av Jonas Colting, till LCHF kost. Under den här tiden har jag bekantat mig med kostdoktorn på nätet och där fått ännu mer kött på benen. Det kändes därför naturligt att även läsa hans bok Matrevolutionen. Eftersom jag i princip har dammsugit www.kostdoktorn.se känner jag igen mycket av det som skrivs i boken men det fungerar som lite repetition vilket verkligen är nödvändigt. Boken är oerhört bra och lägger en vetenskaplig sida till LCHF som Colting saknar. Inte för att Colting behöver det, han vädjar till det sunda förnuftet som ju fick mig att bli en anhängare. Hursomhelst är det nödvändigt med en vetenskaplig infallsvinkel eftersom den bekräftar det sunda förnuftet (vilket är viktigt gentemot alla tvivlare). 

Boken borde verkligen läsas av alla, om den inte övertygar så ger den i alla fall en tankeställare som borde få de flesta att fundera på vad det egentligen är för något vi stoppar i oss.

Våra matvanor verkar för övrigt vara något av det känsligaste man kan diskutera. Jag har sällan mött så många människor som livligt och känslosamt argumenterar för något de uppenbarligen inte vet så mycket om. Vi har i så många år blivit "matade" med att hålla oss ifrån fet mat och istället äta kolhydrat efter kolhydrat att det inte spelar någon roll vad man säger. Det blir nästan som en personlig förolämpning när jag argumenterar för det vettiga med LCHF kost istället för kolhydratbomberna många trycker i sig. Den lilla vinsten i diskussionerna brukar vara att det kanske är en idé att minska på kolhydraterna men att man fortfarande är rädd för fettet. I alla fall ett steg åt rätt riktning.

I vår upplysta värld där jorden inte längre är universums medelpunkt kanske man ska ha ett öppet sinne och fundera på om gamla sanningar kanske inte längre stämmer. För hur hade vår värld sett ut idag om vi inte hade ifrågasatt de gamla sanningarna?