I denna tredje bok är fokus inte lika mycket ifrån Vasas perspektiv, istället mer ifrån de i hans närhet vilket inte är så konstigt med tanke på att han verkligen framställs på allt annat än ett charmigt sätt. Boken är bra men i mitt tycke lever den mest på det historiskt intressanta i hur Vasa var. Han var ju duktig på att framställa en annan bild själv och det var ju länge så att historieböckerna svalde detta lite lätt okritiskt. Idag vet vi att det inte stämmer.
Ambitionen att ha en hög historisk korrekthet tror jag är på gott och ont. Jag tycker om det samtidigt som det påverkar spänningen negativt. Boken är ingen bladvändare utifrån det perspektivet vilket kanske är lite synd men som helhet tycker jag om den.
Om jag förstått Skördeman rätt blir det en fortsättning på bokserien där Vasas barn kommer att ta vid. Tror inte att det intresserar mig men man vet aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar