Världens vinter av Ken Follett

Världens vinter, uppföljaren till Giganternas fall, hade jag väntat länge på. Den både infriade mina förväntningar och gjorde mig lite besviken.

Det är ett litet hopp mellan böckerna eftersom första boken slutar 1924 och den andra tar vid 1933. Inte så konstigt egentligen eftersom det är 1933 Hitler kommer till makten och det är då det på allvar börjar hända saker i framförallt Tyskland. Det som förvånade mig och som även gjorde mig lite besviken var att huvudkaraktärerna från första boken får ta ett steg åt sidan i Världens vinter. Istället är det deras barn som hamnar i centrum vilket kändes fel. Jag ville ju ta del av deras fortsatta levnadsöden lika intensivt som i den första. Nu hamnar de i periferin på ett märkligt sätt och jag kan egentligen aldrig riktigt förlika mig med det.

Grundhandlingen är dock såpass bra att boken naturligtvis fångar mig ändå. Det är ju i mina ögon en otroligt spännande tid i världshistorien det handlar om och under de nästan 900 sidorna tappar jag inte en gång läslusten. Ett bra betyg naturligtvis. Men för att boken skulle ha blivit en riktig höjdare hade  jag velat ha mer av det jag ovan nämnt samt mindre kärlek. Jag inser att jag återigen klankar ner på en ingrediens som visserligen är trevlig men som dominerar väl mycket. Spänningen finns där hela tiden men den hade kunnat maximeras med färre kärleksrelationer och allt vad det innebär.

Är det ett ålderstecken Follett? Än har du dock inte skrämt upp mig som en viss Jan Guillou.

Bröderna Grimms Sagovärld

Det fanns ett antal anledningar  till att jag ville läsa Bröderna Grimms Sagovärld. Först och främst var jag lite nyfiken på vilka/hur många sagor jag skulle känna igen, vilket visade sig vara överraskande många. För det andra har jag fått mig berättat att de skulle vara ganska råa och hemska. Därför var jag intresserad av hur råa och hemska de var med tanke på Skrik, 5 år och Panik, 3 år här hemma.

Det är alltid svårt att veta vad grabbarna klarar och inte. Jag tror dock inte att det är några problem. Visst dör de och skär hälar, tår och liknande av sig i boken men det är ändå konkreta händelser. Som jag ser det händer inget märkvärdigt på det mentala planet i sagorna där grabbarnas livliga fantasi skulle kunna skrämma upp dem. Att folk dör är vardagsmat framförallt efter att ha lyssnat på dem idag när de lekte med bilar och lego. Där dog leksakerna som flugor.

Ett magiskt år av löpande av Kenneth Gysing

Den här boken var en total överraskning. Hade aldrig hört talas om den men blev ändå genast intresserad. Kenneth Gysing är redaktör på löpartidningen Runner´s World och delar i den här boken med sig av sin passion.

Det är givetvis en fördel att läsa boken om man på något sätt har en anknytning till löpning. Du själv är en löpare eller bor med en löpare. Boken är riktigt humoristiskt skriven och ledde till många härliga skratt. Förutom humorn får jag som läsare en liten inblick i eller tips om olika maratonlopp i världen.

Ett magiskt år av löpande går inte att jämföra med Born to run. Den påminner mer om en serietidning eftersom fokus ligger så mycket på humorn vilket på intet sätt är negativt. Dock fick jag mycket mer inspiration av Born to run och det skulle vara roligt/intressant att läsa något liknande igen. Murakami ska visst ha skrivit något liknande. Måste undersökas.

Bekännelsen av John Grisham

Donte Drum ska inomkort avrättas för mordet på en flicka. Med bara någon vecka kvar erkänner en annan man mordet för en präst. Detta är inledningen på boken Bekännelsen av John Grisham. Sedan följer en genomgång för hur Donte Drum blir ditsatt för mordet. Egentligen kanske inte så märkvärdigt men eftersom det efter lång tid i boken fortfarande inte framkommer något motiv till varför någon skulle vilja sätta dit honom känns det bara mer och mer enfaldigt. Omständigheterna känns fånigare och fånigare för varje frambläddrad sida. Nog för att de i Texas är ivriga dödsstraffsförespråkare men att blint döma oskyldiga känns inte trovärdigt.

Hade jag inte så här i juletider plötsligt fått en mängd nya och gamla böcker som jag länge har längtat efter hade jag troligen segat mig igenom Bekännelsen. Lusten infinner sig emellertid inte. Varför ska jag kämpa mig igenom något som varken lockar eller berikar?

Svärdets makt av George RR Martin

Oj vad bra!!!!!!!

Som jag tidigare nämnt visste jag ingenting om den tredje boken i serien och förmodligen är det det som bidrar till att jag tycker att den är så bra som den är. Undrar hur bra de två föregående hade varit om jag inte sett dem på tv först? Det är inte att fundera på utan bara njuta av att det finns/kommer att finnas ytterligare fyra böcker i denna fantastiska serie.

Mina favoriter i boken, Arya och Tyrion är fortfarande otroligt roliga att följa men de är inte lika bländande som i de första två böckerna. Detta gör dock ingenting eftersom de andra karaktärernas historier bli allt mer intressanta och spännande. Glädjande nog avslutar både Arya och Tyrion storstilat och återigen känner jag mig nästan barnslig i min glädje över hur de agerar.

Slutligen måste jag återigen påpeka att Martins förmåga att vara oförutsägbar är mycket imponerande trots att jag ibland blir lite förbannad på honom över de vändningar han väljer. Men bra blir det!

Nu stundar en hemsk väntan. Får jag bok nummer tre till jul? Och hur gör jag om även Världens vinter finns i ett av paketen?

Snacka om i-landsproblem;)

Dandy av Jan Guillou

Vad gör du Guillou?????????????????

Här har jag länge, länge sett fram emot bok nummer två i Jan Guillous romanserie om 1900-talet och så hamnar jag i ett händelselöst träsk.

Brobyggarna var bra, inte någon fantastisk bok men ändå såpass bra att jag med stor förväntan såg fram emot nästa bok. Efter att ha läst det mesta Guillou har skrivit anser jag mig veta vad jag kan förvänta mig men här lurar han skjortan av mig och får mig dessutom att lite oroligt undra vart han är på väg.

Dandy följer broder nummer tre, Sverre. Han hamnar i England efter att ha följt sin älskare dit. Boken skildrar deras överklassliv och Sverres utveckling till att bli konstnär.

Jag kan egentligen inte säga att boken är dålig. Det är alltid intressant med historiska skildringar. Hur var det i England under tidigt 1900-tal? Hur såg de på sig själva och sin omgivning? Konsten får dessutom ta stor plats vilket i sig är lite intressant eftersom det är ett område jag inte är speciellt väl förtrogen med.

MEN DET HÄNDER JU INGENTING!

Boken är i total avsaknad spänning. Finns ingenting som får igång "blandvändarhetsen" i mig. Ändå är han smart Guillou eftersom sista kapitlet också är det överlägset bästa i hela boken. Det blir visserligen lite sentimentalt och blödigt men min nyfikenheten väcks inför nästa bok i serien.

Nåde dig Jan om du lurar mig igen!!!!!!!

Kungarnas krig av George R.R. Martin

Det är kaos i Västeros. Folk utropar sig till kungar lite överallt och maktkampen fortsätter.

Det finns en del skillnader mellan första boken, Kampen om järntronen och den andra, kungarnas krig:
- Krig kompletterar den politiska maktkampen.
- Fler karaktärer i handlingen.
- Boken blir mer övernaturlig.

Ska jag vara riktigt kritisk tycker jag att en del av de nya karaktärerna är lite tråkiga att läsa om. Eller om det är att de tar plats från favoriterna? Att de övernaturliga inslagen blir fler har jag inga problem med. Framförallt för att Martin gör det så fruktansvärt bra. Det är som om han smyger in sina ingredienser, både de övernaturliga och de spännande. Han kan helt enkelt det där med att bygga upp spänning och definitivt att hålla på den. Ingenstans dör handlingen, istället drivs den på ideligen vilket inte är så dåligt med tanke på att jag nu har avverkat ca 1400 sidor.

Det ska bli otroligt roligt att nu äntligen få läsa Svärdens makt, en bok som jag faktiskt inte vet någonting om.