Fatimas hand av Ildefonso Falcones

Detta är min andra Ildefonso Falcones bok. Den första, Katedralen vid havet, är bra även om den inte är den höjdare som den hade potential till att bli. På så sätt påminner Fatimas hand om Katedralen vid havet. Den har en väldigt bra grundstory men det räcker inte hela vägen. Problemet är att boken är alldeles för lång. För många partier är en transportsträcka, en sträcka som faktiskt gjorde att jag ibland hade svårt att över huvudtaget öppna boken vissa kvällar. Samtidigt är boken riktigt, riktigt bra när den väl kommer in i en bra period.

Handlingen utspelar sig under andra hälften av 1500-talet i Spanien. Konflikten står mellan muslimer och kristna. De kristna har kontrollen i landet och de försöker tvångsomvända muslimerna i landet. Givetvis är detta inte någon bra idé. Det leder till motstånd och i vissa fall uppror. Muslimerna har dock ingen chans militärt utan slås ner brutalt.

Huvudpersonen Hernando är frukten av en kristen prästs våldtäkt av en muslimsk kvinna. Han hamnar  mitt emellan de båda grupperna och har till en början svårt att känna någon tillhörighet eftersom han blir illa behandlad av sina egna (muslimerna) samtidigt som de kristna försöker undervisa honom i den kristna läran. Eftersom de kristna dessutom behandlar dem han älskar illa vet han inte på vilket ben han ska stå.

Efter hand blir dock valet självklart och Hernando jobbar aktivt för att göra de muslimska tankarna mer accepterade i det kristna Spanien.

Boken är mycket intressant av flera skäl. Dels ger den en bild av hur olika religioner kommer på kant med varandra och hur människor blir mer intresserade av att "försvara" sin religion istället för att utöva det som är kärnan i den. Den ger även en väldigt bra bild av hur rått och orättvist livet kan vara, framförallt under den här tiden. Ytterligare ett stort plus är författarens ambition att ge en historisk korrekt bild av hur det kunde vara under den här tiden. Men istället för drygt 900 sidor borde det ha slutat på ca 500.

Det blir ett inte helt lätt beslut när Falcones kommer med sin nästa bok.

 

13 dygn i rymden efter 14 år på jorden av Christer Fuglesang

Efter Göran Persson kände jag att det var läge för något som skulle fånga mig. Rimligtvis borde det ha blivit någon deckare eller historisk roman men när jag såg Christer Fuglesangs bok 13 dygn i rymden efter 14 år på jorden hade jag inte svårt att bestämma mig för den. 

Boken har alla förutsättningar för att kunna vara riktigt bra. Rymden är ju hur spännande som helst. Att då få ta del av förberedelserna inför Fuglesangs resa samt få en inblick för hur han hade det där uppe kan ju inte gärna bli annat än intressant och spännande. 

Det blir inte något direkt magplask men det är absolut inte bra. Tyvärr var uppläsaren riktigt dålig och det påverkar naturligtvis på ett orättvist sätt. Jag tror dock inte att jag hade tyckt mycket bättre om boken om jag hade läst den själv. Mycket är intressant men samtidigt är det så många robotarmar, fackord och olika siffror hit och dit att jag efter ett tag inte lyssnade längre. Dessutom tycker jag att det känns som om boken är full av "fyllnadsmaterial". När jag ska läsa en bok om en rymdfärd är jag inte speciellt intresserad av de andra astronauternas privatliv. Jag ser nödvändigheten i det om det leder någonstans i själva uppdraget, men när det uppenbarligen inte verkar ha något annat syfte än att berätta om dessa människor förstår jag inte syftet. 

Jag är rejält besviken. Både för att jag hade förväntat mig mer men även för att det alltid känns som ett litet misslyckande när jag inte fullföljer en bok. 

Min väg, mina val av Göran Persson

Mitt politiska intresse har utan tvekan vuxit med åren. Problemen på jobbet till exempel gör att det blir oundvikligt att inte intressera sig. När vi numer dessutom är på väg mot det individuella samhället som moderaterna med flera vill ha igenom blir engagemanget desto större. Det är så många som har det så himla bra i Sverige att det uppenbarligen leder till faran att vi glömmer den klick som fortfarande inte har det. För att citera John Steinbeck "det krävs en fattig för att hjälpa en fattig".

Jag befarar att den här utvecklingen kommer att fortgå om nu inte Löfvén med flera kan vända på detta i framtiden.

Min väg, mina val av Göran Persson låg helt enkelt rätt i tiden att läsa nu. Boken är nästan helt och hållet fokuseras på Perssons politiska liv. Visserligen berör han även det personliga planet men då har det alltid en viss anknytning till politiken. Detta tycker jag är starkt gjort. Jag kan tänka mig att det hade kunnat vara lätt att ge sig in i det personliga träsket, men detta har han skickligt undvikit.

Jag är även tacksam för att jag valde att lyssna på boken istället för att läsa den. Jag tror att det hade varit mycket tyngre att ta sig igenom boken läsandes eftersom det naturligtvis finns passager som inte intresserar lika mycket. Istället har jag kunnat låta tankarna vandra iväg en stund under löprunda i skogen eller på väg till jobbet med cykeln. För att senare vara med i matchen igen när huvudet har noterat något intressant. 

Boken i sin helhet är bra. Jag tycker att jag får en bra bild av Person och hur han resonerar. Ett tag var jag orolig för hjärntvätt men ibland syns det tydligt att det är skillnad på politikernas teoretiska värld och den praktiska för oss vanliga dödliga. Skolan till exempel är ett sådant exempel där teorin inte låter så dum i Perssons resonemang men som inte fungerar i verkligheten.

Givetvis krävs ett politiskt intresse för att läsa boken, men jag tror att det är lika viktigt att man själv har levt och varit politiskt medveten under Perssons statsministertid. Annars kan det bli väl tråkigt om man inte har något att förhålla sig till.  

Paganinikontraktet av Lars Kepler

En kollega rekomenderade mig boken men jag var tveksam, mycket tveksam. För något år sedan läste jag Keplers första bok Hypnotisören och den gav mig en sådan bitter eftersmak som ingen annan bok har gjort tidigare. Jag minns att första tredjedelen var våldsamt bra och jag var fullständigt fångad. Efter hand blev den dock på något underligt vis mer och mer psykologiskt otäck och mot slutet var det som om jag hade fått en klump i halsen som jag inte kunde bli av med. Hur som helst hade jag bestämt mig för att inte läsa mer av Kepler.

Min kära kollega som har en mycket bra boksmak fick mig dock att ändra mig.

Paganinikontraktet börjar även den riktigt bra. Polisen söker efter mördaren samtidigt som mördaren bokstavligt talat jagar sina egentliga offer. Karaktärerna är intressanta och handlingen gripande. Vad är syftet med jakten? Kommer polisen hinna i tid?

Händelseutvecklingen är inte förutsägbar vilket naturligtvis är bra men vid två tillfällen i boken blir det lite löjligt. De två personerna som är jagade får vid två olika tillfällen möjlighet att få hjälp men de "medmänniskor" de stöter på inser inte allvaret, eller hur man nu ska tolka det. Detta känns helt osannolikt. Om två sårade stackare med skräck i blicken ber om hjälp så är det inte troligt att man avfärdar dem oavsett hur känslokall man är.

Nästa lilla miss i boken är att det förväntade slutet dröjer väl länge. Det blir något av ett antiklimax den sista femtedelen. Allt i boken talar för att det borde vara slut nu men ändå verkar författarna inte nöjda. Nästan så att jag undrar om de har en viss sidkvot de är tvungna att uppfylla.

Sammantaget är dock detta en spännande bok med flera intressanta karaktärer som absolut är värd att läsa.

Evolutionen och jag kommer inte överrens av Fredrik Lindström

Jag var väldigt nyfiken på Fredrik Lindström men valde fel. Evolutionen och jag kommer inte överrens är en samling med kortprosa och dikter. Förmodligen är det en bra bok om man har vett att uppskatta den. Mitt problem är dock att jag inte lyckas hålla koncentrationen uppe. Jag läser helt enkelt utan att ta till mig innehållet. Varför blir det så? Förmodligen är innehållet för abstrakt för mig. Jag hoppas att det är en mognadsfråga och att jag någon dag i min ålderdom ska kunna läsa en eller två dikter, stanna där och fundera på innebörden. För att sedan ta upp diktsamlingen igen och lässa ytterligare några och fundera. Att sträckläsa den här typen av böcker är ingen bra ide och tyvärr har jag inte ro till något annat.

Det du inte såg av Sjöberg/Lutteman

I mästarnas mästare för två år sedan dominerade Patrik Sjöberg. Det som gjorde programmet så bra och underhållande var mycket tack vare honom. En annan har olika jargonger vid olika sociala tillställningar.  På jobbet, hemma, kompisar och i omklädningsrummet är bara några exempel. Men Patrick körde idrottsjargongen rakt av och med en väl dold glimmt i ögat vid vissa tillfällen. En tid senare gick han ut med det hemska som hade hänt honom som pojke. Jag tror att många började omvärdera den bild vi hade fått av Sjöberg. Han har ju alltid stuckit ut och inte brytt sig speciellt mycket om vad andra tänker och tycker om honom. Således var min nyfikenhet stor på hans bok Det du inte såg.

Boken är i princip en kronologisk överblick över Patriks liv. Från skoltiden innan han började med höjdhopp till idag. Boken är mycket intressant och underhållande och självklart är Patrik liksom vi alla en produkt av den uppväxt han har haft. Jag har idag en helt klart bättre förståelse över hans handlande än vad jag hade för en vecka sedan.

Det finns mycket i det han säger som jag håller med om men även mycket som jag absolut inte håller med om. T.ex skriver han en hel del om sin roll som förebild och han har en stor poäng i att det naturligtvis är föräldrarnas uppgift att uppfostra sina barn. Men han kan som offentlig person och idrottsstjärna inte bli helt fri från ansvar. Barn påverkas oerhört mycket av sina förebilder, det går inte att komma ifrån. Idag blir fler och fler av dessa förebilder i mina ögon bara sämre och sämre. Se bara hur det ser ut på en fotbollsplan. När det finns "förebilder" som Balotelli, Zlatan och ibland hela fotbollslag med ledare (läs Real Madrid när de möter Barcelona) som skämmer ut sig något fruktansvärt blir konsekvensen givetvis att ungdomar tar efter. Självklart är det föräldrars och tränares ansvar att deras ungdomar ska uppträda på ett korrekt sätt men deras jobb blir ju inte lättare direkt av dessa "förebilder".

En annan sida som jag till viss del beundrar är hans förmåga att våga tycka till och agera utan att fundera på vad andra kommer att anse. Alldeles för ofta är vi så måna om vad andra tycker och tänker och tar kanske därför inte de beslut vi själva egentligen vill. Det tycker jag är en svaghet. Inte sagt att man ska bli självisk och inte bry sig om andras känslor men i många fall tar jag som person beslut som inte påverkar andra. Då ska jag heller inte bry mig om vad andra tycker om det beslutet. Det är faktiskt inte deras sak. Och vill de ha åsikter om det är det deras problem.

Hur som helst är jag mycket nöjd med att ha läst den här biografin och förundrad över varför jag inte har läst fler av samma sort. Har inte Salming, Björn Borg med flera skrivit några eller är det jag som måste lämna grottan lite oftare?

101 historiska myter av Persson och Oldrup

En bok som genast lockade mig i bokreakatalogen. Den går som titeln antyder igenom 101 historiska myter och syftet är att med fakta och logiskt tänkande bryta isär dessa myter.

Jag gillar upplägget. Varje liten myt behandlas på ett uppslag, det vill säga två sidor i boken. Det innebär att man får en lagom kortfattad genomgång och kan snabbt gå vidare till nästa ämne. Dessutom får jag som läsare en möjlighet att hoppa över de avsnitt som inte intresserar mig och detta utan att riskera att jag kommer att missa något av värde. Hade upplägget varit annorlunda och varje myt hade bestått av till exempel 20 sidor hade jag med all säkerhet inte "vågat" hoppa över, hur som helst, med en liten rädsla över att missa något intressant. Och det tror jag ofrånkomligen hade gjort boken sämre.

Tyvärr är jag ändå inte nöjd. Det kan bero på att titeln och baksidestexten ger mig lite för stora förväntningar, men förmodligen inte. Författarna analyserar och förklarar ett flertal av myterna på ett bra och vettigt sätt. Men alldeles för ofta känns det som att de petar i smådetaljer och vill få det som om gemene man har en fullständigt fel bild av historien. Ett exempel är att Gustav den III mördades under en maskeradbal på Operan. Min första tanke är herre gud är jag helt ute och cyklar? Visst var det så? Jag förväntar mig alltså en helt annan bild en vad min utbildning har gett mig. Istället är poängen att han inte dog med en gång. Kulan gav visserligen ett dödligt sår tillsammans med andra sjukdomar men kungen dog faktiskt inte förrän någon vecka senare. Är det någon egentlig skillnad? I mina ögon har detta lilla petande med detaljer ingen funktion. Eventuellt om man har tänkt att irritera sin omgivning med att leka besserwisser (och vem vill det?) men inte annars.

Eftersom det finns många liknande exempel tappar boken i värde och mitt intresse minskar betydligt. Mitt nya uppdrag blir mot slutet av boken istället att fundera över vilken liten detalj de ska hänga upp sig på härnäst.

Synd! För idéen och upplägget var bra.