I ett nära framstående Sverige har det mesta gått åt skogen. Segregationen och kriminaliteten är stor och därför har staten valt att bygga murar runt vissa områden för att kunna skydda resten av befolkningen. När inrikesministern ska hålla tal inne i ett sådant här särområde eller Paradis city blir hon kidnappad och för att leta reda på henne tar polisen hjälp av en kriminell, före detta MMA-fighter med njursvikt.
Jag gick igång på upplägget i boken och känslan förstärktes av att min bror tyckte den var väldigt bra. Att jag dessutom precis hade läst den utomordentliga Folkets hjälte av Jens Ganman som har ett liknande tema förstärkte ytterligare.
Magplask.
Egentligen räcker det med att läsa första stycket ovan. Rimligt att en inrikesminister ska in i det där helvetet som har murats in? Staten murar in folk men de har ändå rösträtt? Skickar in en kriminell MMA-fighter med njursvikt?
Jag tycker boken är riktigt dålig. Karaktärerna är bleka och mängder med saker som händer är så ologiska att jag till en början anade en sorts bluff. Att jag tids nog skulle få till mig att det inte var så enkelt och enfaldigt som det verkade. Tex öppnandet av ett kassaskåp. Dagisnivån gjorde att jag anade att det där kassaskåpet inte alls var gjort för att låsa in hemligheter utan för att de skulle upptäckas. Men icke.
Jag har inte läst många Lapidusböcker men han anses ju vara en erkänt duktig författare som dessutom filmatiserats men det här är riktigt dåligt.
Hade han bråttom? Eller är inte målgruppen vuxna människor? Samtidigt lite orättvist mot ungdomsböcker som generellt är väldigt bra.